- Project Runeberg -  Samuel Ödmann /
186

(1923) [MARC] Author: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke misströsta; den allsmäktige sitter vid styret1». Det
var denna förvissning, som kom Ödmann att se hoppfullt
på även det svåraste tidsläge, att bestraffa »dessa nödens
härolder, vilka ständigt såsom en jämmerdal utskrika den
värld de ej undandraga sig att njuta2».

Lika fast som Ödmanns försynstro var i fråga om
världsstyrelsen i dess helhet, lika stark var den, då det
gällde hans personliga förhållanden. Hans gudsförtröstan
var en kraftkälla, som gav honom det livsmod, den strå#
lande optimism, varom vänner och besökande främlingar
hava vittnat3 — han såg Guds finger i allt4. Under

1 Journalen 1821, n:o 108.

2 Ibdm 1815, n:o 54. I textanalysen på 3 sönd. e. påsk (Strödda
försök2 II: 1, sid. 231) varnar Ödmann för att »föreställa Christendomen,
såsom ett tillstånd, det Gud förordnat att endast öfwerströmas av tårar».

8 »Jag har samma lugna blick, som H. B. hos mig fann, och samma
glada sinne» försäkrar Ödmann d. 12 aug. 1803 Tengström.

4 I Ödmanns gudsmedvetande ingår jämväl nemesistanken, om också
mindre energiskt uttalad än hos Linné, som i Nemesis trodde sig se Guds
hemliga rättsförvaltning, den gudomliga reaktionen mot människornas
ondska (jfr hybrisföreställningen). Levertins (Carl von Linné, sid. 94 ff.)
benägenhet att i nemesisläran utläsa resultatet av Linnés filosoferande
över tillvaron är knappast motiverad — filosof var Linné minst av allt.

I nemesisanteckningarna är det snarast empirikern, som av obetvinglig
vana gör sina »rön». (Linnélärjungen Joh. Beckmann skriver i
Schwe-dische Reise 1765—66, sid. 112: »Hr Archiater erzählte mir d. . Decemb.,
dass er, der unter den Naturalien so viele Beweise der Vorsehung Gottes
gefunden, auch seit vielen Jahren ähnliche Beyspiele in den Schicksalen
der Menschen gesamlet habe». Jfr också E. Malmeström a. a., sid. 6 ff.).
Nemesisföreställningen låg ju snubblande nära för den i gammaldags
fromhet uppfödde. Här fanns anknytning åt flera håll:
l6oo-talsreligiosi-tetens starkt gammaltestamentliga orientering och benägenhet att i prästen
se framför allt domaren (jfr Linnés »Guds executor») samt icke minst
djupt rotade föreställningar bland allmogen (Från Småland hava
Lagergrenska samlingarna intressanta paralleller).

Hos Ödmann har nemesistanken en ganska underordnad plats. Han
hade icke Linnés omedelbara sinne för instinktlivet, han levde mera än
denne i upplysningens klimat, och Beccarias angrepp på talioföreställ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samod/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free