Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de långa sjukdomsåren, under svåra husliga prövningar1,
var det honom en verklig tröst, att »allt lidande är en
länk i den stora kedjan av Hans regering2». Då en elds?
våda hösten 1788 förödde det mesta av hans kära sam?
lingar och bragte honom i ekonomiska svårigheter, skriver
han till Tychsen3: »Deo autem laus et honor. Aureum
illud: Dominus providebit neminem fallit». Över felslagna
ningen hade väl icke lämnat honom alldeles oberörd (Hochschilds övers,
av Dei delitti e delle pene fanns i Ödmanns boksamling. Om intrycken
från Beccaria jfr sista kap.). Några spridda exempel med drag av
nemesis-tro må anföras. Ej sällan undanber han sig hos Gjörwell alltför
lovordande recensioner med Linnés (t. Gjörwell odat. 1760) motivering, att det
»upväcker invidiam» (t. ex. Ödmann t. Gjörwell d. 5 aug. 1785). Då
Thunberg ville hava honom till teol. adj. i Uppsala, uttalar Ödmann (d.
1 april 1786) en viss oro över att dragas fram i ljuset: »Jag har rönt:
laudatur et alget». Hos Wallmark har han samma anhållan som hos
Gjörwell och tillägger: »In famam nihil laboremus» (d. 4 jan. 1815). Några
dagar senare (d. 10 febr.) heter det i brev till dens.: »Dillner var inom
dörren, då han for till Stockholm. Han sade sitt ärende vara att söka
Danviken. Helt oskyldigt sade jag: Gud låte Er icke komma dit. Nu
finner jag detta något misstydeligt. Svaga själar smittas lätt». Slutligen
några typiska rader till Wallmark (d. 8 april 1823): »En säker presage
är, att då man skryter, går altid galet». Den förmodan ligger nära, att
Ödmanns nemesistro närmast vilar på linneanska inflytelser.
1 Anders Svanborg skriver d. 17 juni 1806 till Tychsen: »Vår
förträfflige Ödmann var förliden höst så olycklig att förlora sin älskade
reskamrat genom lifvets öden. En förlust, som för honom var större än för
någon annan dödlig. Sjelf afmattad af en svår och långsam Nerffeber,
hvars trägna skötsel åsamkade frun des sjukdom och slutliga död, med
ett enda barn, en olycklig dotter både dof och dumb utan slägt och
anhöriga här i orten, ur stånd att komma ur sin säng, än mindre sin
kammare, var han i ett ögonblick försatt i det mest värnlösa och hjälplösa
tillstånd».
2 »Många sorgeämnen böra anses såsom oundwikeliga följder af Guds
allmänna werldsregering», heter det i ovan cit. textutredning (Strödda
försök2 II: 1, sid. 228).
3 Ödmann t. Tychsen d. 11 april 1789. I brev till Hedda Myrin d.
21 mars 1772 heter det: »Gud är god. Hans skickelser äro ärnade till
wårt bästa, om wi dem ej emot Hans afsigter emottaga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
