Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen ande»1, och i en replik till Hammarsköld erinrar han2,
att »någon omedelbar profetisk känsla icke är mera lovad,
sedan det stora inseglet är slaget på profetians bok».
Frågan om förnuft och uppenbarelse har, som antytts,
i hög grad fångat Ödmanns intresse. Redan i minnes#
talet över Per Högström (1785) betonar han3 »förbin#
delsen mellan filosofi och gudalära», och han berömmer
förf. till Förnuftiga tankar om Gud, därför att »han gav
den förra sina rätta gränser och den senare dess rätta
dräkt». Någon spänning mellan förnuft och uppenbarelse
föreligger alls icke4: de ha samma gudomliga ursprung
och föra till samma mål5. Med uttryck, som direkt gå
tillbaka på Buddeus, hävdar Ödmann harmonien (amica
harmonia) dem emellan, och i en av sina psalmrecen#
sioner talar han om »den sanna visheten, vars högsta
resultat ej blott överensstämma med utan verkligen leda
till den uppenbarade religionen»6.
Om förnuftets uppgift på uppenbarelsens område ut#
talar sig Ödmann med stor återhållsamhet. I företalet
till Str. försök andra del (h. 2) heter det: »De förnufts#
sanningar, som stå i förbindelse med en uppenbarad reli#
1 Lenaeus, sid. 88.
2 Journalen 1815, n:o 50.
3 Minnestal, sid. 13.
4 »Waktom oss att sätta det gudomliga Ordets ledning i motsatts af
förnuftets. Bägges ledning är gifwen af samma hand. Ett förnuftigt ljus
och ett andeligt ljus skilja sig från hvarandra endast i måttet och
kraften» (Str. försök IV, sid. 329).
5 Journalen 1816, n:o 132.
6 Sv. Litteraturtidning 1814, sp. 69. Jfr Reinhard om Buddeus syn på
relationen a. a., sid. 47: »Damit hat sich ein dreifaches Verhältnis der
Offenbarung zur natiirlichen Religion ergeben: sie stimmt mit dieser
uberein, ergänzt ihre Mängel und iiberschreitet mit dem Mysterium die
Grenzen des Gebiets, innerhalb dessen die Vernunft zuständig ist».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
