Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lag, som icke straffar förbrytelser? Var finnes den
lag, som straffar med vrede?»1.
Termen satisfactio vicaria söker man förgäves i Od#
manns skrifter, och man kan ibland märka, att öTtep
vållat honom svårigheter2.
Det omedelbara intrycket av Ödmanns försoningslära
är dess starka etiska betoning. Ett ständigt återkom#
mande argument mot den traditionella ståndpunkten var
ju, att den verkade förslappande på människans sedliga
energi. Ödmann erkände, att inkastet kunde vara berät#
tigat. Han är därför angelägen att så framställa läran
om försoningen, att denna blev ett det starkaste motiv
till helgelse3. Han betonar det olösliga sammanhanget
mellan »en förändring, den Gud själv i Jesu mänskliga
natur verkade, i det Jesus gavs världen till ett syndoffer,
samt en annan förändring, den aposteln så ömt och under
åberopande av sitt lärokall förmanar sina läsare att emot#
taga av Guds omskapande kraft. Den förra är frälsnings#
medlet, den senare frälsningen»4.
Den obj. och subj. försoningen, frälsningen från syn#
dens straff och från dess herravälde, voro lika nödvändiga;
det ena fanns ej utan det andra. I sitt epistolära envige
1 åpyi] 9-eoö (Rom. i: 18) återger Paraphras med Guds straff.
2 Paraphras återger Gal. 3: 13: men ifrån lagens förbannelse har
Christus oss förlossat, då han för oss undergick den nesligaste död. I Str.
försök2 III, sid. 40 tolkas borttaga världens synder med »undanrödja bördan
från andras axlar».
3 »Haec doctrina, rite explicata, est fortissimum incitamentum virtutis
et firmissimus vitiorum obex» (Almquist, Commentarius, sid. 445).
4 Str. försök2 III, sid. 18 (i ansl. t. 2 Kor. 5: 17, 18). »Det blifwer
således för Skaparens ändamål en nödwändighet, att den allmänna
benåd-ningen antages till enskild helgelse» heter det a. a., sid. 33. Om Ödmanns
trosbegrepp se sid. 165.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
