Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Enligt bibelns lära var det således Eva , som —
lockad af ormens list — lät förleda sig att, till följd
lius (i 4 D. p. 15) om talta jättestora eken, hvars topp nådde till
him m elen, och hvars löfrika qvistar utsträckte sig åt alla väderstreck;
eller m ed den af W äinäm öinen fram trollade him m elshöga granen (Kal.
10 R. v. 31— 39) m. fl. Men hvilka folkberättelser likväl hos o ss äro
så sjelfständigt hållna originaler, att man deraf nog kan se d et Finnar-
n es stam fäder ej blott m åste hafva varit jem nåriga, och sam tidiga,
m ed d. s. k. »Guds barn», utan äfven m ed dem stått i närm are kon-
takt; utan att derföre ju st vilja antaga d et af Rudbeck och några lärde
(m ed stöd af 13 Kap. vers. 4 0 —46 i Esrae 14:de Bok.) anförda b eviset,
det Finnarne skola härstam m a af de tvenne under Konung H oseas tid
af Salm anassar i d. s. k. A ssyriska fångenskapen bortförda Israels
slägter, hvilka skilde sig från de öfriga af sin stam , och, vandrande
öfver Euphrat, sträckte sitt tåg upp em ot norden, (jemf. »Förkl. öf-
ver Tacitus», sid. XVI, »De finska stam ordens uppkom st», sid. 11, och
Åbo Tidningar 1774, p. 97, och 1772, p. 148, 153), tro vi o ss dock
fram deles, och vid ett annat tillfälle, kunna b evisa d et våra stam -
fader m ed dem till och m ed stått i nära skyldskaps- eller fam ilje-
förhållanden. Ty väl veta vi att ordet, eller att nam net Finne (d. v. s.
att det nuvarande finska folknam net,) så so m sådant, först blifvit
näm ndi, eller historiskt bekant, genom Tacitus, som lefde om kring
90 år efter Frälsarens tid, liksom det Lappska folket, och d et Lapp-
ska nam net först förekom m er om näm ndt hos Saxo, i 12:te sek let,
och i Fundin N oregur; m en ingen torde väl derföre vilja påstå det
ej hvardera af d essa folkslag — Finnar såväl som Lappar (ehuru,
naturligtvis, under andra och för o s s num era okända, eller främ -
m ande nam n) — redan funnits till, och fortlefvat i tal af fiere sek -
ler dessförinnan, eller innan deras nam n om talas i historien. Ty
historien sjelf är ju ett barn af sed nare tider. Ja huru m ånga ej
m indre riken än folkslag, liafva icke efter hvarandra existerat, flore-
rat, och kullbytterat? af hvars nam n vi icke äga en s d et ringaste
spär. Också vet man alt Finnarne, jem te flere andra m ed dem när-
m are eller fjerm are b eslägtad e nationer, troligen länge inb egrepos
bland d. s. k. Scylhiska folkslagen, äfvensom de ansågos vara nära
b eslägtad e m ed de forntida Partherna. En väl ackrediterad sven sk
häfdatecknare säger: »Finnarne hafva alltid varit ett bland de m est
utbredda folk i verlden (?). De hafva beb ott hela den ofantliga jord-
rym den från vesterhafvets k u ster — till de Uralska bergen (?) inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
