Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
sin förbehållsamhet, och tystlåtenhet, att de anse den
eller — Vaivaisella vaimo kaunis, hullulla hyvä hevoinen, y
Herrasmielien noapurissa. (Detta deras begrep p om „Her-
r a sm ies!“)
Derföre kunna vi, m ed anledning häraf, icke undgå att ännu
engång anm ärka, att den ton som nuförtiden ofta föres inom den
Finska T idningsp ressen, nem ligen att p r i s a och b e r ö m m a allt m öj-
lig t strunt — ofta de obetyd ligaste sm åsaker, eller att sålunda, ulan
närm are granskning, och pröfning, upphöja vissa idéer, v issa saker,
och v issa person er, för alt derigenom såsom på sätt och vis för-
guda sig sjelf, så so m t. ex. lofsångerna öfver Kalevala, Castrén,
R uneberg, T opelius m . fl. och isynnerhet hvad den Finska arm én,
eller 1808 års „krigare“ beträffar (hvaraf vi nyligen, i B ihanget till
H ufvudstadsbladet för d. 26 Aug. 1871, hade ett talande exem pel)
är något som ingalunda öfveren sstäm m er m ed den genuint Finska
folkkarakteren, — ja det är, i detta afseen de, fullkom ligt antinationelt.
D etta hör i så m åtto till den m oderna franska sm aken, hvilken för
några decennier sed an äfven var på vägen att antaga en Svensk
typ, då m an alltjem t sjöng om „nordens C a r ia r “ och J e r n b ä r a r -
1an d e t.“ Mig förefaller åtm instone detta slags skrik, denna lätt-
sinnighet, detta sock erströdda sm icker — h ögst vedervärdigt: hvaraf
vi helt nyligen, äfvenså i H ufvudstadsbladet, hade ett annat likaså
lysan d e exem pel, i de högtrafvande och pom p ösa såkallade „ I m a tr a -
b r e f v e n " (i N:o 191 — 193) — så m ycket m er väm jeliga, enär m an
v et att de voro m otiverade endast af egennytta och slem vinning.
Hvem som vi ursprungligen har att tacka för denna om stöpning i-
sm ak en — från det lugna, alfvarsam m a och värdiga — till det ytliga,
d et flygtiga och flärdfulla, så är det (ni fallor) redaktionen af då-
vordne „H elsingfors T idning,“ som ofta — m ed en lätt och stundom
m ed en flytande penna, m ålade för o s s i rosenskim m er de lum pnaste
sm åsak er, och bagateller: m en var sjelf derem ot oförm ögen att på
djupet inse, m ycket m indre om fatta land ets, och nationens vigtigare
angelägenheter, eller m era storartade värf. En annan, nästan lika
dålig sm ak, och en lika antinationel plägsed, har genom Tidningarne
inrotat sig hos o ss, nem ligen — att löpa och lyssn a, eller springa
efter d agens nyheter och sqvaller; hvarvid vi ofta förlora ej blott
en dyrbar tid, utan försum m a och förakta vigtigare, och nyttigare,
sysselsättn in gar. Ja om vi närm are granska d essa Tidningar, skola
vi troligen flnna att det andliga, eller vetenskapliga elem entet, d. v. s.
ändam älet — att väcka, lifva, och sy sselsä tta tanken, och att derige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
