Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Schück (d. 1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1842, då det blef n. v. ärkebiskop Sundbergs sak att som »primus
inter pares» besvara den å fakultetens vägnar till de 94 kransade
Apollosönerna framstälda »magisterfrågan», huruvida dramatiken
numera kunde anses af vigt för humaniteten, då hon ej ens, heter det,
aktade hederns lagar! Det var en hård nöt nog att knäcka, och vi
känna icke, hvad som utgjorde svarets kärna. Men det synes, som
skulle frågan icke gått Schück helt och hållet förbi, ty då han nu
återvände till hufvudstaden, betänkt på att genom sina kunskaper
förvärfva sitt uppehälle, och dervid redan 1843 begynte pröfva på med
öfversättningar för teatern, ser man att den första pjes, han fick
uppförd, var författad af – en tysk prinsessa. En sådan författare borde
ju skäligen antagas gå fri för filosofiska fakultetens hårda dom!
Öfversättningar för Stockholms teatrar och publicistiskt skriftställeri, jämte lärareverksamhet vid mosaiska församlingens gossskola, utgjorde, utom
fortsatta studier, Schücks hufvudsakliga sysselsättning under åren 1843
till 1856, då han, i kompani med en annan literat man af judisk tro, öppnade en bokhandel, hvilken dock ej bragte honom vinning och redan efter två år
upphörde. Den 19 juli 1849 antogs han af statsrådet Genberg till e. o.
amanuens vid kongl. biblioteket, ehuru dylikt antagande otvetydigt räknas
som »inträde i statens tjenst», och han stod verkligen på 1850 års »ljuslista», jämte öfriga e. o. tjenstemän och vaktbetjente inom verket, upptagen till erhållande
af – två talgljus, i penningar evalverade till några riksdaler. Vi undra
ingalunda, att han snart nog såg sig urståndsatt att vidare göra sig
förtjent af »ljuspenningar» och för framtiden öfvergick till
bibliotekspublikens led. Det är dock anmärkningsvärdt, att en jude redan
1849 kunnat komma så långt på tjenstemannabanan, och det i sjelfva
ecklesiastikexpeditionens tillydande annex.
Vid slutet af 1850-talet hade frågan om en haltfullare undervisning
för qvinnan än den vanliga pensionsbildningen blifvit en starkt
agiterad fråga – för dagen, och den för undervisningens reformerande
kraftigt ifrande rektor Siljeström samlade ikring sig några för saken
intresserade män i hufvudstaden, hvilka den 2 februari 1859 öppnade en
frivillig lärokurs för fruntimmer. Många af våra läsare torde ännu
minnas den nästan elektriska stöt, detta raska uppträdande bibragte
icke blott hufvudstadens bildade fruntimmerskretsar, utan sjelfva
regeringsmakten, så att denna frivilliga lärokurs, hvars minne år 1869
kärleksfullt firades med en af lärjungarne anordnad minnesfest för
lärarne, inom tre år fann sig omfattad af statens omhuldande armar och
förvandlad till Seminarium för bildande af lärarinnor. Huru
mycket som vans och huru mycket som förlorades på denna omgestaltning,
tillhör oss icke här att undersöka. Vi vilja blott citera dessa ord
ur en af lärarnes tal vid den omnämnda tioårsfesten: »I egden full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
