Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonard Fredrik Rääf (d. 1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och titulär-adeln satte han deremot mindre värde, ty den var ofta
yngre till anorna, och satte allt för mycket sin lit till »statens
vanskliga bidrag». Af en gammal slägt var också Rääf sjelf kommen.
Introducerad 1633, var den redan då af gammalt känd, och i 250 år,
säger Rääf, har slägten varit besutten i Ydre härad af Östergötland.
Öfver Småland hade den inkommit från Halland; riddarhustabellen
för ätten n:r 189 »Rääf i Småland» känner endast sju svenska
slägtled ofvan Leonard Fredrik.
Han föddes på gården Tomestorp i Kisa socken af Östergötland
den 18 sept. 1786. Hans far, som var ortens domare, lät sonen
erhålla undervisning i hemmet af enskilda lärare, och redan vid 16 års
ålder blef Lennart student i Upsala. I hemmet funnos flere syskon,
i trakten jämnåriga kamrater, och bland dessa hade redan ett vittert
förbund bildats; bland dem som 1803 insände uppsatser till denna
»orden», i hvilken äfven damer voro medlemmar och höllo tal, var,
utom Lennart, Lorenzo Hammarsköld, som brann af en obesvarad
kärlek till Lennarts syster — en 17-årig tärna, som 1803 önskade bli
vald till sekreterare i de ungas vitterleksförbund men 1804 gifte sig
med Lorenzos äldre bror, då Lennart tröstar den försmådde med att
för honom skildra brölloppet! Snart voro de unga vännerna dock
åter i Upsala, och 1805 aflade Lennart kansliexamen. Han blef nu
inskrifven i »verken» i Stockholm, men fortsatte ännu några år sina
Upsalastudier, omvexlande med tjenstgöring i Krigsexpeditionen;
1807 disputerade Lennart under Fants presidium om Peder
Hammarskiölds lefverne, ingick nu i Riksarkivet, liksom i Götiska förbundet,
uttog sin riksdagsmannapollett 1809 och invaldes under riksdagens
lopp i expeditionsutskottet samt var fullt uppe i politik, estetik,
musik och diplomatik. Det var en ung man, som då talade från
Rääfs plats på riddarhuset. Hans första yttrande ogillade
statsutskottets förslag, att K. M:ts ämbetsmän skulle uppgöra plan till
budget, »liksom upplysning och kunskaper vore ett monopolium inom
denna klass af menniskor». Och då han väcker förslag om
skjutsordningens förbättrande, säger han dessa märkliga ord: »Vi ha
kommit efter, emedan de flesta af våra ekonomiska anstalter, långt ifrån
att uppfylla sitt ändamål eller förädlas af en stigande upplysning,
bibehålla ännu den form, som egennytta och barbari utstakat, och
hafva genom privilegier och skråinrättningar qvarhållit handel och
slöjder vid sin barndom samt genom jordbrukets belastande med
underhållandet af hundrade för det samma främmande föremål försatt
det uti sitt närvarande tillstånd.»
Det låter ju märkeligt! Reform, missnöje, — näringsfrihet, skattelindring
för jorden, det är ju klart. »Egennytta och barbari» har således gjort
något, som kommit till oss från våra fäder! Men så dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
