- Project Runeberg -  Ur vår samtid /
75

(1880) [MARC] Author: Harald Wieselgren With: Edward Skill, Ida Falander, Evald Hansen - Tema: Biography and Genealogy, Periodicals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonard Fredrik Rääf (d. 1872)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diplomatarium och Svenska fornsånger, hvilka senare han förmått A. I.
Arwidsson att utgifva, och vid närmare femtio års ålder hade han
äfven funnit bäst, ur genealogisk synpunkt, att träda i äktenskap;
men när det under tiden 1838—1840 börjat ropas »man ur huse» på
den konservativa sidan, då ändtligen kom L. F. Rääf åter in i den
brännande dagspolitiken.

Hvad han redan 1832 tyckte om den oppositionele anföraren
inom pressen, framgår ur dessa rader i ett bref af nämnda år: »Min
hemresa var afskyvärd; kanske att läsningen af ett Aftonblad icke
blifvit plågsammare än uthärdandet af fem dagars knaggelskakning i
den grymma stormen.» Tyvärr måste han tio år senare bekänna,
att »Minerva njutes som en läckerhet ofvanpå det onda Biet och
den pompöst tråkiga Statstidningen». Det var alltså icke godt för
honom att följa med pressen och dagens häfder. Allt blef odrägligt.
1842 skrifver den gamle estetikern från 1812 och 13: »Samtidens
skådespel — — äro tölpiga och tunga i last och ilska, utan storhet,
dygd eller grazie. — — Umgänget kan icke vara lämpligt med en
personal, hvars högsta konst är att ypperligt vara allt annat än sig
sjelf, att dagligen lefva uti en fulländad lögn.» Och icke kunde
riksdagarne skingra molnen. De månader af 1840, under hvilka Rääf
bevistade riksdagen, stod han visserligen dråpeligen fast emot hvarje
nyhet och invaldes derför af ridderskapet till medlem af det följande
årets statsrevision, inom hvilken han reserverade sig mot revisionens
»sjelftagna» rätt att revidera annat än rikshufvudboken och bittert
klandrade alla inspektioner. Till 1844 års riksdag återkom »Rääf i
Småland» och blef nu medlem af konstitutionsutskottet. »Aldrig skall
jag», sade han, »för mig eller min ätt bifalla en representationsförändring,
som rubbar detta stånd i sin helhet eller beröfvar det
en rätt, som är oafhändelig, emedan den är grundad på naturen, på
arf och häfd», helst fäderneslandet »kan oss icke såsom vakande stånd
umbära». Det var ju blott Sveriges sanna lycka han ville häfda i
sin och sin ätts förmånsrätt, detta var ett väl kändt ord bland
sköldame på riddarhussalens väggar och fick der användning i ännu ett
och tjugu år efter 1844. Men Rääf utropades till koryfé på den
konservativa sidan, och detta med rätta, hade han blott iakttagit hvad
en tidningsnekrolog påbördat honom alldeles utan skäl, att han
nämligen »ej undandrog sig representantkallets besvärligheter»! Detta
låter onekligen vackert, men det sanna är, att af de 17 riksdagar,
till hvilka han hade representationsrätt, infann han sig endast vid 5,
och af dessa var det blott två, under hvilka han vid riksdagen
tillbragte längre tid. Den andra af dessa två var imellertid år 1847, då
han derjämte för andra gången var medlem af statsrevisionen. Nu
invaldes han i statsutskottet, men den största uppmärksamheten ådrog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:08:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samtid/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free