- Project Runeberg -  Ur vår samtid /
81

(1880) [MARC] Author: Harald Wieselgren With: Edward Skill, Ida Falander, Evald Hansen - Tema: Periodicals, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Strindlund (d. 1872)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NILS STRINDLUND.


de voro, visste de väl, att de vid en dylik omröstning skulle tappa.
Af sextio valda, ordinarie och supplerande, ledamöter ur bondestån-
det i det förstärkta statsutskottet, infunno sz~- endast nio vid omröst-
ningen. Men denna gick icke desto mindre för sig, och alla fyra
talmännen tillkännagåfvo resultatet, såsom riksens ständers beslut.
Sa aflifvades ändtligen kusbekoisliränningen, med Strindlunds kraftiga
och orädda biträde.
Det var vid samma, 1853-54 års riksdag, bondeståndet som en
man motsatte sig nedsättningen till en procent af den bevillning å
tjenstemäns löner, hvilken förut utgått med tre. Men hvad hjelpte
det -~ de stodo ju en mot tre. Och nu vreds dem äfven husbehofs-
branningen ur händerna! Men hvarje gång, man i bondeståndet un-
der allmänt bifall föreslog indelningsverkets afskaffande, skjutsskyldig-
hetens borttagande från jorden, grundräntornas aflyftande o. s. v.,
blef deraf intet. Så småningom vaknade också ståndet till insigt om,
hur orätt Strindlund hade haft den 27 okt. 1840, hur rätt deremot
von Zweigbergk; den förre hade sagt: »allmänna val skola tillintet-
göra bondeståndets representationsrätt, på samma gång adel, äm-
betsmän och ståndspersoner växa alla andra öfver hufvudet»; men
den senare replikerade: »jag fruktar ej detta, då valrätten ligger hos
bondeståndet och detta följaktligen kan utse ombud efter eget godt-
finnande . . . Bönderna hafva hittills nog fått sitta emellan . . . det
ar tid, att de en gång komma ur klämman:»
Och så försiggick, under slutet af 1850-talet, den förändring i
bondeståndets sinne, i hvilken helt säkert minnena af 1854, tillökta
med erfarenheterna från riksdagen #8~6-~8, hade mycken del. Båda
dessa riksdagar ledde Strindlund som talman sitt stånds öfverlägg-
ningar och beslut, och han fick äfven under den sistnämnda be-
vittna kraftlösa både protester och afslag, särdeles i fråga om de
då, till största delen emot bondeståndets åsigt antagna, af regeringen
foreslagna förhöjningar i tjenstemännens löner och den äfven emot
bondeståndets vilja antagna utsträckningen af beväringens exercistid.
Efter den halftannat år långa riksdagens slut tog den gamle tal-
mannen ett tämligen kallt afsked med sina ståndsbröder och åter-
vände för alltid till sin hemort, prydd med vasaordens riddarstjerna,
lugn i medvetandet att troget hafva tjenat »kung och land». Men
den konservative riksdagsveteranen, den »pålitlige» talmannen, hade
dock lemnat ett arf af sitt verk, som han icke afsett. Bland dem,
som 1854 uteblifvit från det förstärkta statsutskottet, var en annan
norrländing, som kanske just då fick ögat upp för ståndsindelningens
olämplighet: det var Erik Ersson, som, visserligen ej, som Strind-
lund, besteg talmansstolen, men som efter slutet af dennes riksdags
Ur vår Samtid. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:37:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtid/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free