Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Adolf Säve (d. 1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN ADOLF SAVE.
93
förslaget till ny riksdagsordning. Afven nu stred Säve manhigen för
reformen; förslaget blef livilande, och Save stred å nyo derför, men
förgäfves, 1850. Är 1853 invaldes Säve, liksom alla de föregående riks-
dagarne, i lagutskottet, men insattes derjämte i särskilda utskoz’tet för
bränvinslagstiftningen och verkade der ifrigt för den nya sakernas
ordning, som ock blef antagen. Nu hade han så stigit i preste-
ståndets aktning~ att han, som redan 1847 till protokollet klagat öf-
ver de »biskopliges» öfvermakt vid alla utskottsval, år 1856 fick in-
träde i ett såsom »ett strå hvassare» ansedt utskott, bevillningsut-
skottet, och under ihärdigt och samvetsgrant arbete, som vanligt,
fungerade han i detta utskott både denna och de närmast följande
riksdagarne, 1859 och 1862, då han valts till riksdagsman af Skara
stifts presterskap. Men då han öppet slutit sig till det 1863 fram~
lagda kongl. förslaget om ny riksdagsordning och 1865, i förening
med kyrkoherden Otterström, utfärdat en adress till sina stiftsbröder
till förslagets förmån, blef han vid 1865 års riksdag åter - »ned-
flyttad» till lagutskottet. Men reformen vågade ståndets majoritet ej
hindra, och de varma ord, Säve nu för sista gången riktade till
ståndsbröderna om hvad prestens högsta kallelse är, behöfde han
aldrig återupprepa. Majoriteten tröstade sig efteråt med att till
protokollet framhålla sin numeriska öfverlägsenhet - utvisande så-
väl den, som i sitt förutgående direkta beslut att »afvakta frågans
utgång hos ridderskapet och adeln», att presteståndet i sjelfva ver-
ket spelat ut sin roll inom representationen, redan innan det upphört
att den ega säte och stämma.
Säve återkom dock ännu en gång till riksdagen, då han i868
inträdde i första kammaren, vald af sin hemorts landsting. Men han
afsade sig uppdraget efter riksdagens slut och grep i stället pennan
för att yttra sig i det offentliga om »ett öfverläggningsämne för
kyrkomötet». 1-lans skrift gälde det nya katekesförslaget, hvars brister
han påpekade, särskildt hvad angår den ofvan berörda frågan om
»menniskans naturliga förmåga att fatta och uppsträfva till sin skapelses
ändamål» och »hennes fria deltagande i sin omvändelses verk». -
»Man måste», säger han, »erkänna äfven resultaten af den nyare bibel-
forskningen, som i skarpsinnighet och grundlighet visst ej gifver den
äldre efter.» Men detta är ett hårdt tal för dem, som nu föra den
svenska statskyrkans talan, och icke mindre för dem, som till och
med finna statskyrkans prester i allmänhet »allt för lärda», för att
ega andeligt lif och derför i de svenska församlingarna utsända lä-
rare, hvilka icke besväras af någon kunskap. Under det andliga
virrvarr, som härigenom uppstått i vårt land kan det icke vara annat
än tidsenligt att frammana för tanken bilden af ett lif och en verk-
samhet, sådan som Säves, hvars kristliga sinne och tro knappast ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
