Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Ulrik Sondén (d. 1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
CARL ULRIK SONDÉN.
opinion till förmån för ändringen och stålsätta den samma mot alla
fraser om onödig filantropi och »lust att bråka». Det gälde slutligen,
att ej vara mån om egen fördel, ej rädd om eget skinn.
Sondén fylde värfvet, och blef han än aldrig hvarken öfverläkare
på den sjukvårdsanstalt, åt hvars tillkomst han egnat sina bästa kraf-
ter, icke heller de »blå bandens» sakkunniga biträde i öfverstyrelsen
öfver rikets hospital, är dock hans namn det främsta inom den gren.
af förnuftig utveckling inom vårt samhälle, som betecknas af det offent-
ligas vård om de sinnessjuke.
Kort efter sin anställning vid Danviken erhöll Sondén ett rese-
anslag af allmänna medel för att i utlandet studera vårdanstalterna
för de sinnessjuke och metoderna för deras behandling. Några år ef-
ter hemkomsten erhöll han också plats i en komité (1838), som af
K. M:t tillsattes för att afgifva yttrande om Danviks hospitals tillstånd.
I dylika komitéer hade han å nyo plats 1844, 1849 och 1854, då jäm-
väl afsedda för afgifvande af förslag rörande landets hospitalsinrätt-
ningar och hospitalsvård i öfrigt. Det är nedslående att följa gången
af dessa komitébetänkandens vandring mellan vederbörande till grafven
i K. M:ts ecklesiastikdepartement. Både öfverståthållare och general-
direktörer understödde Sondén, men mot ecklesiastikföredragandes lik-
giltighet gick striden endast långsamt, och då slutligen 1854 ett anslag
vans för att utanför Kungsholmen uppföra en planmässig kur- och
vårdanstalt för sinnessjuke, måste planen kringskäras och delvis stym-
pas för inbesparing af några tio-tusental riksdaler. Sondén fick dock
upplefva sina olyckliga patienters förflyttning från det förskräckliga
dårhuset Danviken till det relativt förträffliga Konradsberg, i slutet
af år i86i, och då han dermed förlorade sin trettioåriga befattning
med dårarnes vård - från 1847 under titeln öfverläkare - erhöll
han som ett erkännande sin lön - 900 kronor - i pension. Veten-
skapsakademien hade redan 1847 inyalt honom bland sina ledamöter,
men i ordenskapitlet kom han först i86o i nådig åtanka.
Med de små medel och under de ogynsamma förhållanden, Dan-
viken erbjöd, hade dock Sondén lyckats deraf göra en vårdanstalt,
som väl kunde’ mäta sig med de tolf läns- och »central»-hospitalen, ja
öfvergå dem i visst afseende, enär Danvikens dårhus lemnade en be-
tydligt högre procent tillfrisknade än något annat hospital i riket, äf-
ven oberäknadt »profkurspatienter», hvilka icke på allmänna hospital
mottogos. Det hörde nämligen till det abderitiska i vår lagstiftning
för sjukvårds-anstalterna för de sinnessjuke, att dessa ej fingo å hospi-
talen i allmänhet intagas, förr än de, under sin sjukdoms begynnelse,
då bot bäst kunnat väntas under gynsamma yttre omständigheter,
undergått profkur på de för sådan sjukvård icke afsedda och icke in-
rättade lasaretten.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
