Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fälten. Men på gård satt alltid son eller svärson – värends-döttrarna
ärfde lika med sönerna – och så långt anteckningar och minnen
räckte, hade gården endast efter arfslag skiftat egare.
Spånhult var en sådan gård; Jonas Jonsson och Elin
Ingemarsdotter, båda befryndade med Wieselska huset, egde gården vid detta
århundrades ingång. Der föddes, den 1 oktober 1800, deras andre
son, i dopet uppkallad efter gamle »Per i Ugnabygden».
Jonas i Spånhult var en händig och qvick bonde, som i ordskiften
ej lätt fann sin mästare och i arbetsduglighet var en af ortens främste.
Hustru Elin, som efter värendsqvinnornas sed ännu drog sin
»Blendakjortel» med det guldstickade skärpet, var en hjertevarm och liflig
qvinna, som med sin gamle far nu »undantagsman» i gården –
sjöng psalmer och läste i bibeln. Ordning, arbetsamhet och
gudsfruktan rådde i hemmet, och det välsignades med barn och välstånd.
Men 1808 års sorgliga händelser grepo djupt i allas sinnen, till
och med barnens. Per Jonasson väcktes af dem ur barndomens
sorglöshet. Den första allvarliga eftertanken lärde honom, att han var
»både kristen och svensk». Detta stod redan lifligt för barnets sinne,
detta blef ledtråden i mannens lif.
Hans begåfning väckte uppmärksamhet äfven utom hemmet, i
synnerhet vid läsförhören. 1809 skref han psalmer. 1810 begärde
prosten att få förhöra honom enskildt hemma i prestgården. Just i
samma dagar Karl Johan passerade orten på väg från Frankrike till
Stockholms slott, sändes Per med en säck rofvor på hästryggen till
prosten Hyltenius i Vislanda prestgård. Under det alla talade om
den nye prinsen, stod tioåringen och tittade på taflorna på väggen.
En af dessa framstälde, hur Josef tar emot sina bröder. »Hvad säger
du om den taflan, Per», af bröt sig prosten, som ingalunda ville vara
oartig ens emot sin minste gäst. – »Benjamin är ju alldeles för ung»,
svarade gossen, »han hade vid den tiden redan tio söner.»
Betackad för rofvorna, vände gossen hem, men prosten ålade nu
hans far att låta Per studera. Tanken var för Jonas visst icke alldeles
ny, men han drog sig för utgifterna – familjen var stor och tiderna
svåra. Dock, det fick ej hjelpa. Per sändes först till prosten på
några veckor, sedan (1811) till komministern, der han undervisade dennes
barn i hvad han sjelf kunde och af husfadern fick lära begynnelsen
af »latinet». Den 5 sept. 1811 inskrefs han i Vexjö skola och upptog
då, efter faderns och rektors bestämmelse, slägtnamnet Wieselgren.
På nio år genomgick han skolan och gymnasium, ständigt genom
information åt yngre bidragande till sin utkomst. Men detta var icke
hans förnämsta vinst af de vexlande konditionerna. På en lärde han
botanisera, på en annan väcktes hans ifver för antiqviteter och historia,
på en tredje fick den vittra hågen väckelse och näring. Elias Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
