- Project Runeberg -  Ur vår samtid /
168

(1880) [MARC] Author: Harald Wieselgren With: Edward Skill, Ida Falander, Evald Hansen - Tema: Periodicals, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren (d. 1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudstaden, ofta predikande på de mindre gudstjenstplatserna, sysselsatte
han sig flitigt med studier inom vexlande områden, disputerade med
svedenborgare och herrnhutare, med fosforister och gustavianer,
lyckligt undvikande partiståndpunktens ensidighet vare sig i politiska, vittra
eller religiösa frågor. Men hans nitfulla intresse gaf sig luft i många
förslag, dem han dels lät trycka i tidningar och tidskrifter, dels i
handskrift inlemnade till inflytelserika mäns behjertande. Så i liturgiska,
homiletiska, konfessionela frågor, så i frågan om undervisningsväsendets
ordnande, om nationalrepresentationens ombildning m. m. Och
vittra skrifter af hans hand från denna tid vittna om herravälde öfver
den svenska som den latinska versifikationen, om rik fantasi, om
kärlek till folkminnen, om tacksamhet mot välgörare.

Men i Lund fans vid universitetet ett ganska mäktigt parti, som
redan på grund af andens naturlag måste känna sig obehagligt berördt
af en sådan natur som Wieselgrens, och dertill i de ofvan berörda
förhållandena fann skäl nog att visa sig fiendtligt mot honom, då han
der skulle på allvar börja sin lärareverksamhet.

Som t. f. professor i estetik och sedan, då en docent erhöll
förordnande framför adjunkten, som frivillig föreläsare, drog Wieselgren
icke för ty ungdomen med sig, och äfven bland lärarne hade han varma
vänner. Hans estetiska system var icke någon eftersägning af dagens
tyska mönster, det var snarare ett enkelt skema, ett slags grafisk
sammanställning af det skönas uppenbarelser, belyst af lifliga, stundom
glödande skildringar ur vitterhetens och konstens historia. När han
t. ex. föreläste öfver Stagnelii Martyrer, gick en djup rörelse genom
den stora åhörareskaran, och mången åhörare har vittnat, att han
aldrig glömt den andliga väckelse, han af Wieselgrens estetiska och
skönliterära föreläsningar mottagit. Men med bön började, med bön
slöt adjunkten hvarje föredrag i den akademiska lärosalen. Ur Wallins
härliga dikt, n:r 481 i vår psalmbok, talade hans estetiska
verldsåskådning, och med en strof ur denna begynte han hvarje föreläsning:

»Ack, när så mycket skönt i hvarje åder
af skapelsen och lifvet sig förråder,
hur skön då måste sjelfva källan vara,
den evigt klara.»

Vedersakarne voro imellertid verksamma, och det inberättades till
Stockholm, att Wieselgrens föreläsningar voro konventiklar, uppfylda
med bönder. Vännerna dröjde då ej att sända intyg, att de aldrig
sett något auditorium så fyldt af akademiska medborgare, både lärare
och lärjungar. Men motarbetandet vann icke för ty terräng, helst
Wieselgren, vid denna tid både kroppsligt och själiskt lidande, i
ansökningar, i förklaringar, i bref, i tal, icke underlät att gifva vapen i
deras hand, hvilka i honom endast sågo den oklare fantasten, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:37:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtid/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free