Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ohjelplige svärmaren, snillrik – men omöjlig för allt, hvartill sundt
förstånd och lugn kritik erfordras. Och under tiden visade han en
arbetsifver, som förgat både mat och sömn, satte sig öfver all tanke
på lif och helsa, med feberglöd hastande från dag till dag, utan rast,
utan ro. Det var Lunds bibliotekssalar, som bevittnade hans själs
sorger, fåfängt döfvade af det rastlösa arbetet. Adjunkten i estetik
var (från 1829) vice-bibliotekarie och förordnad att förestå biblioteket,
hvars chefsplats, liksom professuren, var ledig. Men ingendera
förklarades ledig – till ansökan, och 1833 kunde Wieselgren icke längre
uthärda på sin lönlösa adjunktur och sin med några hundra kronor
lönta vice-bibliotekariepost.
Hans skrifter voro redan då ganska många. 42 gånger hade han
presiderat för »partes» af egna disputationer i den filosofiska fakultetens
auditorier, en mängd smärre och en större skrift i kyrkliga ämnen hade
han författat, utgifvit tre delar handlingar ur »De la Gardieska arkivet»
och nu, i stället för prest- och pastoral-examen, ventilerat en vidlyftig
latinsk afhandling om svenska kloster. Äfven hans föreläsningar öfver
den svenska kyrkans literatur, bearbetade vid skrifbordet och tillökade
med all den bibliografiska barlast, biblioteket och äldre
skriftförteckningar kunde skänka, voro lagda under pressen, när han beslutsamt
lemnade de akademiska lärarnes led och, mottagande De la Gardies
kallelse till Vesterstads patronela pastorat, den 27 febr. 1833 erhöll
både prestvigning och kyrkoherdefullmakt. Nästa månad gifte han
sig, öfvertog från den 1 maj pastoratet och en prestgård, hvilka båda
en 92-årig företrädare efterlemnat i det bedröfligaste skick. Och nu
begynte en ny tid för Per Wieselgren.
Men innan vi följa kyrkoherden på hans märkliga bana, hvilken
snart ledde till nykterhetspredikantens, måste vi egna ännu en blick
åt Wieselgrens författarskap, som visst icke afslöts med hans afgång
från universitetet. Tvärt om, under alla landtprestens bestyr stod
författaren lika upprätt. »Sveriges sköna literatur, en öfverblick vid
akademiska föreläsningar», utkom 1833–35 i trenne delar, 1847–49 i ny
upplaga af första delen och tvänne nya band, 1866 i tredje upplagan
af 1:sta delen. »De la Gardieska arkivet » afslöts först med 20:de
delens bihang, 1844; en omfångsrik svensk heraldik och genealogi för
äldre tider utarbetades under 1840-talets första år; af »Biografiskt
Lexikon», den vidlyftiga samlingen af biografiska monografier, som i
23 band åren 1836–56 utgifvits af Sondén, Palmblad, Wieselgren m. fl.,
har Wieselgren författat nära hälften; »Ny Smålands beskrifning», ett
dels historiskt, dels topografiskt arbete i tvänne band, utgaf han åren
1844–45; åren 1837–40 en betydlig mängd nykterhetsskrifter, bland
hvilka såsom betydande arbeten i synnerhet må framhållas den första,
»Hvad skall man säga om detta nykterhetsväsen, i fall man annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
