Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling både i jordiskt välstånd och andlig tillväxt och tog sig
med synnerlig ifver af barnen. Men under dessa år i Vesterstad
hade han stadgat sitt beslut att använda den ordets makt, som var
honom gifven, för att äfven på andra ställen inom fäderneslandet
rubba öfvertygelsen om bränvinet såsom ett nationalbehof. Trenne
gånger hade han erbjudit sina gåfvor till den uppsvenska
prestbildningens tjenst, i det han sökt professioner inom Upsala teologiska
fakultet (1834, 36, 38), men alla gånger förgäfves. Nu blef han för
allvar folktalare.
»Der Bacchus dyrkades som gud, hade han säkerligen ej ifrigare
bekännare», säger Wieselgren i en anteckning från denna tid. Det
var ock med ett sant raseri denna kults anhängare störtade sig öfver
»fantasten», och de underhjelptes af »de stilla i landena», som ej
tycka om dem som bråka. Nationalekonomerna vid våra riksdagar
och i vår tidningspress voro icke heller i allmänhet fiender till
bränvinsbränningen, såsom en nödvändig underafdeining af vårt jordbruk,
en god, hjelp åt vår ladugårdsskötsel; ja, till och med bland dem,
som i lif och anda trodde sig följa kristendomens banér, funnos icke
få, hvilka starkt ogillade »detta nykterhetsväsende». Hvad då alla
de egentliga suparne, offren för »bränvinsfioden».
Nykterhetsföreningar hade efter engelskt föredöme blifvit
stiftade först i Stockholm, i början af 1830-talet, och
»nykterbetssällskap» med vidsträcktare omfattning bildades under följande år i
olika delar af landet. På uppdrag af sådana sällskap, hvilka 1838
begynte hålla årsmöten, drog nu Wieselgren under
sommarmånaderna igenom åtskilliga provinser under fortsatta nykterhetstal. Han
var prost och kyrkoherde, en lärd och snillrik man, skref i tidningar
och stod väl med många högtstående män. Derför vågade presterna
ej vägra honom sina kyrkor, då de voro hans motståndare; men
ofta voro – eller åtminstone blefvo de efter hans predikan hans
varma vänner.
Det var som ordförande i en af honom sjelf stiftad nykterhetsförening
af 1,200 medlemmar – hans egna församlingsboar – som
han 1838 uppträdde som »resepredikant». Då stäldes kosan åt
Kalmar-trakten, 1839 å nyo till Kalmar. 1840 först till Jönköping,
sedan till Stockholm och södra Norrland, 1841 till Skara. 1842 till
Vexjö, 1843 till Linköping, 1846 till Stockholm. Under dessa färder,
förenade med större nykterhetsmöten i de uppgifna orterna,
predikade och talade Wieselgren merendels flere gånger hvarje dag, för
otaliga skaror, hvilka långt ifrån alltid rymdes i kyrkorna. Af dem,
som följde honom på färderna, har det med förvåning omtalats, att
de aldrig hörde honom två gånger hålla samma föredrag. Det var
den rikaste vexling af utgångspunkter, ehuru alltid samma mål. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
