Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Henriette Nissen-Saloman (d. 1879)
- Ludvig af Ugglas (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hartzburg, der hon den 27 augusti plötsligt afled. Hennes afsigt att
besöka Göteborg blef ändå uppfyld, ty der nedsattes hennes jordiska
qvarlefvor vid sidan af före henne bortgångna föräldrar och syskon.
LUDVIG AF UGGLAS.
Med grefve af Ugglas har riksdagens första kammare förlorat en
af sina framstående män, statsutskottet en af sina erfarnaste
medlemmar, vår järnindustri en af dess redbaraste idkare. Hans
verksamma lefnad har efterlemnat en god och ädel mans minne.
Ur en gammal bergsmansslägt från Falun utgick den Samuel
Uggla, som den 19 augusti 1772 klappade den revolutionäre unge
konungen på axeln under utropet: »Bra Gustaf.» Monarken förlät
den unge hofrättsauskultanten hans entusiasm och upphöjde honom
i adligt stånd, ur hvilket Gustaf IV höjde honom till friherrligt och
grefligt, under det han derjämte i honom såg sin trognaste och
nitfullaste ämbetsman. Sonen Per Gustaf satt i tre år i Karl Johans
konselj och erhöll, liksom fadern, excellenstiteln. Dennes son, den
tredje grefve Ugglas, är den nu bortgångne.
Han föddes den 10 aug. 1814 på Forsmarks bruk i Roslagen,
hvilket farfadern förvärfvat. Karlbergs » krigsakademi» fick bilda
hans ungdom. Vid 18 års ålder utnämndes han till underlöjtnant
vid lifregementets dragonkår, der han efter sju år blef löjtnant och
efter ytterligare åtta års tjenst ryttmästare 1847. Kung Oskar I
kallade honom 1850 till sin kabinettskammarherre och utnämnde
honom 1853, framför fyra äldre ryttmästare och majorer, till
öfverstelöjtnant, gaf honom svärdsorden 1854 och befordrade honom 1856
till öfverste för kåren, i hvilken egenskap han utvecklade både
skicklighet och kraft, så att man i honom såg en af vår armés
framtidsmän. Men helt plötsligt bröts hans militära bana. En befordran
inom kåren föranledde öfversten att ingifva sin afskedsansökan, 24
juli 1863, och hans afsked var i sin tid en »cause celèbre», hvilken
tidningspressen ifrigt kommenterade. Det ansågs allmänt, att
afskedsansökningen var en protest mot »detta befordringssätt inom armén,
öfver hvilket man» – heter det i Aftonbladet – »de senare åren
haft många anledningar att klaga, i det gunstlingar och personer
som innehafva hofcharger bli föredragna framför dem, hvilka skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:37:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samtid/0307.html
