Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig af Ugglas (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara sjelfskrifna, om militära förtjenster, ådagalagda under verklig
tjenstgöring, skulle få bestämma valet».
Grefve Ugglas var således nu endast bruksegare – och
riksdagsman. Har han i den förra egenskapen förvärfvat sin orts och
sina talrika underhafvandes tacksamhet, under det han framgångsrikt
gagnat vår industri, så har han i den senare vunnit ett namn i
vår inre historia. Vid nio ståndsriksdagar, som sjelfskrifven ledamot af
riddarhuset, vid fjorton lagtima och en urtima riksdag, efter
representationsreformen, som vald medlem af första kammaren för Stockholms
län, har grefve Ugglas deltagit i det politiska utvecklingsarbete,
hvari vårt land under de sist förflutna fyrtio åren varit
inbegripet.
Vid riksdagen 1840–41 gjorde Ugglas sin lärospån som medlem
af riddarhusutskott, expeditionsutskott, som oförskräckt
plenitalare. Mot sjelfve Hartmansdorff framhöll den unge löjtnanten, att
en sanning borde frambäras inför tronen, äfven om den såge ut som
en förebråelse. »Jag fruktar dem, som vilja ställa sig emellan och
hindra hvad som är nationens tanke att framkomma till tronen, ty
derigenom tillintetgöres förtroendet mellan konungen och folket,
hvarförutan konungen ej förmår att som han önskar verka för
folkets väl.» Frågan gälde utvidgning af arbetarens rätt att försörja
sig med eget arbete, hvaråt regeringen ingenting åtgjort – men
Ugglas meningsvänner voro 10, Hartmansdorffs 50. Med stor skärpa
deltog han i debatten om sockenstämmoförordningen, synnerligen
ifrig för utvecklingen af vårt kommunalväsen, och förtrytelsen öfver
frågans utgång torde föranledt, att han i mars 1841 afsade sig
utskottsplatsen och sedan ej vidare förekommer i riddarhusets protokoll
för denna riksdag. Vi anteckna, att en af paragraferna i nämnda
förordning på riddarhuset bifölls den 10 mars 1841 kl. 11 e. m. med
9 ja mot 3 nej!
En representationsreform var också de flesta tänkande adelsmäns
»gemensamma tanke», ty riddarhuset respekterade ej tillräckligt
sina skyldigheter, då det så kunde vårdslösa sina rättigheter;
men hur reformen skulle taga gestalt, derom var ej lätt att
åvägabringa enighet bland dem, som ogillade det bestående, och de, för
hvilka den lösaktiga sjelfskrifvenheten var behaglig, voro ingalunda
få – när det dem så lägligt föll. Derför ingåfvo riddarhusets diskussioner
och omröstningar i representationsfrågan åren 1840–54 ingen
förtröstan oni god utgång. Grefve Ugglas deltog sällan i dessa fruktlösa
öfverläggningar, men redan 1844 uttalade han sig för en på
klassval grundad reform och hade ingenting emot, att »ett väl
afvägdt demokratiskt element » inrymmes i nationalrepresentationen.
En ämbetsmannahierarki såg han i förslaget om ett femte stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
