Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Reinhold Tersmeden (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudstjenst - det var åt dessa steg framåt inom vår lagstiftning han
egnade sin första, då icke segerrika strid.
Varmt religiös, fann han det mot religionens egen natur att
med andra vapen än kärlekens kämpa mot kärlekslöshet och köld,
och de ädla ord han uttalade till riddarhusets protokoll så i denna
som andra dylika frågor, i hvilka det allmänna tänkesättet ännu var
vacklande, hafva tvifvelsutan en icke ringa del både i opinionens
fortbildning och i lagstiftningens ombildning.
Utvidgandet af folkets sjelfstyrelse låg honom dernäst om
hjertat och var föremål för hans andra motion på riddarhuset, der han
redan nu jämväl egde tillfälle att yttra sig i representationsfrågan.
Från 1851 förelåg ett förslag, som af både de liberale och de
konservative tämligen enhälligt förkastades. »Må nationen hellre
vidblifva det gamla samhällsskicket, intill dess ett nytt förslag, utgånget
ur en högt uttalad, fullmognad folkopinion, såsom en frukt af
kommunalanda och med ett sant kommunalväsen på det innerligaste
sammanflätadt, af Sveriges konung framlägges inför Sveriges folk» -
så talade Tersmeden 1854. Och han blef förundransvärdt sannspådd.
Det af kommunalväsendets utveckling förberedda och dermed
sammanflätade representationsförslaget, som Sveriges konung ett årtionde
senare framlade för Sveriges folk, vann seger äfven på riddarhuset,
der Per Reinhold Tersmeden jämväl den 4 dec. 1865 deltog i
striden, den väldigaste som någonsin utkämpats inför anherrarnes
vapensköldar, och den gången visade omröstningen, att den »liberala
minoriteten», inom hvars led Tersmeden framgent kämpat, blifvit en
majoritet. Med fosterländsk hänförelse offrade Tersmeden sin
sjelfskrifna riksdagsmannarätt, och han blef aldrig invald i den nya
riksdagen.
Hans flyttning till Stockholm hade hufvudsakligen afsett arbete
i tidningspressen för samma frågor, för hvilka han från sin
riddarhusbänk ville strida. Det var åt Aftonbladet han egnade en nära
tjuguårig tjenst, länge på en gång delegare och medarbetare.
Danmarks oafhängighet så väl som Italiens enhet och Polens frihet
hade i Tersmeden en varm förespråkare inför den svenska
allmänheten, och äfven inom den utländska pressen verkade han för rättens
seger i dessa »utrikes ärenden». Han hade en väsentlig andel i den
svenska adressen och insamlingen för det kämpande Italien 1860,
likaså i adressen till Frankrike och insamlingen i Sverige till Polens
förmån 1863, varmt kännande folkens solidaritet och fast troende på
det rättas seger.
Småningom kände han åldern hvila allt tyngre öfver det ännu
vid några och sjuttio år ungdomligt lifliga sinnet och den ridderligt
burna gestalten. Han drog sig undan från pressen, snart äfven från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
