Print (PDF) - On this page / på denna sida - Axel Adlercreutz (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 AXEL ADLERcREUTZ.
om hvilka den förra intet har att säga; o ch då Första kammarens
majoritet den gången var mera konungsk än konungen och beskylde
hans rådgifvare för svaghet emot den nya riksdagen, svarade Adler-
creutz, att han dock icke hade den svagheten, att icke göra hvad
han ansåg rätt derjör, att det kunde se ut som en svaghet.
Kartverken, järnvägstrafiken, järnvägsbyggandet, afvittringen i
Norrland, se der några af de ämnen, i hvilka Adlercreutz som civil-
minister kämpat i riksdagen för regeringens förslag; som justitie-
statsminister har han stridt för lagbyrån, sparbankslagen, författningen
om lapparne, förbättringar i fångvården, häradstingens utsträckning,
lagfartslagstiftningens förnyelse m. m. I försvarsfrågan talade han
som regeringens främste man i april 1871, lifligt öfvertygad om vig-
ten af indelningsverkets bibehållande och om förkastligheten af att
sätta dess borttagande som vilkor för åtagande af ökad värnepligt.
När icke den urtima riksdagen 1871 gifvit annat resultat i för-
svarsfrågan än den lagtima, ingåfvo Adlercreutz och statsrådets öf-
rige ledamöter sina afskedsansökningar till konungen, som också för-
handlade med De Geer om hans återinträde på sin förra plats. Men
De Geer vägrade, och Adlercreutz fick stanna qvar. När denne i
slutet af mars 1874 för andra gången ingaf sin afskedsansökan, hade
han redan fått bita i »kompromissens» sura äpple; det var ingen åt-
gärd af »kompromisspartiet» inom riksdagen, som föranledde hans
afgång. Den 8 april 1874 utnämndes excellensen Adlercreutz till
landshöfding i Malmöhus län och var dermed under några år skild
från riksdagen, till hvilken han först 1877 återkom, af Malmö stad
vald till dess representant i Andra kammaren.
Adlercreutz blef under de fyra senaste riksdagarne (1877-80)
mer och mer en af hufvudmännen - om sådana funnes - bland
Andra kammarens minoritet, åtminstoné i den mening, att han med
stor skärpa bemötte majoriteten, hvilken icke alltid kunde vara
känslolös för uttrycken af hans ogillande, t. ex. af sättet att tillsätta
utskotten, dessas sätt att bereda ärendena o. s. v. Med anledning
af 1877 års förslag till härorganisation »beklagade han djupt, att ställ-
ningen blifvit en sådan, att regeringen funnit sig nödsakad frambära
ett så begränsadt förslag» - men yrkade dock bifall. Ännu längre
var man kommen x88o, och många ord föllo under vår senaste för-
svarsdebatt, hvilka röjde den fosterländska harm, som glödde hos
Adlercreutz. Det blef dock ej, som många väntat, hans lott att åter
nödgas fatta statsskeppets styre i svårare tider, än då han lemnat
det; det blef honom i stället beskärdt att icke längre dela samtidens
strider. En lunginflammation gjorde plötsligt ända på hans verk-
samma lif, och döden stäckte hans farhågor för Sveriges framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
