Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Warburg: Litteraturbref från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturbref från Sverige.
vördnad och flerestädes med innerlig sympati till den noble
mästaren, liksom han sympatiskt betraktade många af det
yngre släktets diktare: Selma Lagerlöf, Heidenstam, Fröding,
Hallström och Karlfeldt. Men han var icke främmande för
Solnæss tanken; han tyckte sig finna att mången inom det
yngre släktet stod mera främmande till hans diktning. Då
jag förlidet år för författareföreningens julbok «När vi började»
bad honom om någon hågkomst från tillkomsttiden för hans
ungdomsdikter, afböjde han det vänligen, och tillade en smula
bittert att de torde vara ytterst få, som ännu skulle intres
sera sig «för dessa förgätna sångers genesis». Emellertid
må på dessa missmodets ord mutatis mutandis till
lämpas några rader, dem han sjungit om sin gamle vän
Kristian Winther:
«Min dikt är glömd, har längesen gått under
Uti den nya tidens strida älf»
Han kunde säga så i lunga stunder.
Han glömd i Danmark! Trodde han det själf?
Nära två årtionden före sin död uttalade Snoilsky för
öfrigt i ett bref till den, som skrifver detta, att han väl en
vacker dag tinge finna sig att heta föråldrad, men det vore
honom en tröst att en gång åtminstone harva varit uttryck
för en viss tid låt vara för en studentgeneration.
Hvarje nytt släktled äger ju sin favoritsångare. Men den,
som rätt sjungit ut hvad hans eget släktled haft på hjärtat,
tolkat dess lust och ve han har lefvat för alla tider. Och
detta har Carl Snoilsky gjort.
När vid Snoilskys bår en eller annan minnestecknare
lagt hufvudvikten vid att han förnämligast var en stor konst
när af ett förnämt, «eftergustavianskt» kynne, så må det med
allt erkännande af betydelsen utaf hans stora tekniska mäster
skap, på hvilket han själf lade så stor vikt, dock med efter
tryck betonas, att han framför allt var en lyriker af Guds
nåde, och att för honom att begagna hans egna ord
den sång var tom, som ej växte till «troget hölje af det egna
hjärtats slag».
Såsom en poesiens Aladdin fann Snoilsky redan vid helt
unga år sin skaldelycka. Han tillhörde på 1860-talet de s. k.
«signaturernas» krets i Upsala. Men han intog bland dem
en alldeles säregen ståndpunkt. De fleste af desse unge män
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
