- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Fjortende aargang. 1903 /
467

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Warburg: Litteraturbref från Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Litteraturbref från Sverige.
någon ungdomsnaiv, utan snarare en ung världsvis, som minst
af allt ser lifvet genom rosenfärgade brillor, men är dess mera
fylld af världsförakt och världssmärta.
«En släkt förgår, den andra kommer, men jorden blifver
evinnerligen», heter det ju i Predikareboken. Men den jord
Bo Bergman besjunger är en gammal och trött jord, och i
slutdikten heter det:
«Nu vill jorden gå till sängs, hon är så trött,
stackars gamla mor med butter sorg i minen.
Aftonrodnans lampa, som har brunnit rödt,
skrufvas ner och skymningen drar för gardinen.
Å, hvad du skall sofva, mor, hvad du skall sofva.
Dröm om tiden, när du själf var ung en gång
och du födde starka, sköna barn till världen,
gudabarn, som älskade i lek och sång
och som utan tankar åldrades vid härden.
Nu ha barnen tappat lekens gudagåfva.
Ännu söker mannen kvinna, kvinnan man,
men af stel förtviflan deras ögon brinna,
och de ropa som i töcken till hvarann
och få aldrig svar och snyfta och försvinna,
när det lilla lifvets irrlopp är fullkomnadt.
Stora, tysta mörker, födt af evighet,
allas vagga du och allas bår som väntar,
gif nu mor de bästa drömmarna du vet,
tills den snåla dagen på gardinen gläntar.
Stilla, barn, med edra trätor. Mor har somnat.»
Lifvet på denna jord är ett narrspel, befolkningen mario
netter eller klowner.
Han känner med sig, skalden som sjungit detta, att han
icke är den vårsångare, som han enligt sin ålder borde vaar.
heter det i en dikt en tanke, som något erinrar om den i
Strindbergs bekanta dikt «Urarfva». Och han tillägger r
missmod:
och våra gudar tiga.»
Vår offerrök har slagit ner,
där lyckans böner stiga.
«Se, Abels släkt i solen ler,
fick gråa hår i vaggan»
«Vi föddes gamla och vår släkt
467

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:20:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1903/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free