Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick.
och Creutz, af hofvets tre gracer, de vackra, af Kellgren be
sjungna grefvinnorna Meijerfelt, Höpken och Löwenhjelm, af
den lilla oansenliga, men spirituella härtiginnan af Söderman
land, af Malin Rudenschöld, fru Schröderheim och ännu
andra. Eller man tänker sig honom i kretsen af sina vittra
vänner, af Kellgren, Leopold, Rosenstein och Adlerbeth, lyss
nande till deras sista skaldebref eller drama, man skådar
honom, då han inträder i Sergels atelier, medan denne model
lerar Venus i all hennes nakna skönhet och med anlets
dragen lånade från grefvinnan Höpken, och man ser, huru
konungen stannar i dörröppningen för att lyssna till Bell
man, som med sin cittra tagit plats i konstnärens atelier.
Hvarje dylik bild får öfver sig något af feststämningens glans,
det ljuder liksom menuette- och gavott-toner emot en, och
man känner nästan ett samvetsagg, då man med historikerns
dissekerknif nödgas beröra denna i hvarje fall så vackra
fantasiskapelse.
Och dock kan man icke dölja för sig, att denna bild, åt
minstone i mycket, blott är ett inbillningskraftens foster, hvars
födelseprocess är lätt att iakttaga. På Gustaf III:s dagar
följde Gustaf IV Adolfs, och hur skarpt man än klandrat de
förra de senare voro dock så afgjordt dystrare och olyck
ligare, att äfven Gustaf III:s belackare med ett visst längtans
fullt vemod måste blicka tillbaka till de flydda decennierna.
Vid Gustaf III:s hof hade det kanske icke alltid varit så
gladt, människorna hade visst icke haft den feststämning,
traditionen tillägger dem, men nu hade konungaborgen i
Stockholm blifvit liksom ett ledsnadens och tråkighetens för
trollade slott man fick hvarken sitta eller tala, knapt hviska,
och i stället för den orolige, men i hvarje fall spirituelle kung
Gustaf, hade man nu fått en annan centralfigur, stel såsom
en tennsoldat och orubbligt allvarlig såsom don Quijote
den bedröfliga Karl XII:s-vålnaden Gustaf IV Adolf, och denna
kontrast måste värka nästan också på den blinde.
Om hofvets uppfattning bestämdes häraf, bestämdes den
stora massans af andra faktorer. För gemene man hade
Gustaf alltid haft något hänförande öfver sig. Man mindes
honom från den af festjubel och lycka fylda augustidagen
1772, då han kullstörtade frihetstidens partivälde och genom
förde sin oblodiga revolution, man mindes honom, då han
återvände från det ryska kriget, efter att med framgång hafva
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
