Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schuck.
Under sådana förhållanden kan man förstå, att klandret
mot Gustaf III:s regering förstummades, och om hans person
liga motståndare än icke glömde sitt agg, sä uppstod det
dock ett nytt släkte, som såg den gångna tiden med andra
ögon än de äldre. Dessa yngre, hvilkas barndom infallit
under Gustafs regering, hade blott sett dess soliga yttre, och
deras sinnen hade icke förbittrats af riksdagsstrider och poli
tiskt hat. Deras ynglingatid och första mannaålder hade där
emot förflutit under Gustaf Adolfs gråvädersdagar, och barn
domsminnena framstodo därför för dem i en fantastisk, nästan
trollsk belysning. Till detta yngre släkte hörde ock Tegnér,
och liksom han till en stor del skapat den svenska Karl XII:s
legenden, så har han också en väsentlig andel i Gustaf lII.s
legenden. Till hela sin läggning tillhörde han Gustafs tidehvarf
kanske mindre det värkliga än det ideal, som hägrade för
detta och han var därför mer än någon annan i stånd att öfver
denna tid kasta ett skimmer af poesi och fantastisk skönhet.
Ofta vänder han tillbaka till denna tid, men klarast står
dock för hvarje svensk hans bekanta dikt vid Svenska Aka
demiens jubelfest 1836. Till utgångspunkt tar han Sergels
härliga staty af konungen, denna bild af en svensk Apollo
di Belvedere, som med sina lätta, nästan dansande steg synes
ila fram från något okändt, elysiskt land bortom hafvet, och
det var med tanken på denna, konstens Gustaf 111 han sjöng:
jag minns den tiden: hur den är mig kär,
med sin förhoppning, sina sångarunder
ur blånad sky och löser vintrens tvång;
då leka djur, dä svälla lundens knoppar
och kinden färgas, mänskohjärtat hoppas
Där låg ett skimmer öfver Gustafs dagar,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt, om du vill,
men det var sol däri, och hur du klagar,
hvar stodo vi, om de ej varit till ?
Såsom så ofta har äfven i detta falJ skaldens fantasibild
öfvergått till folktrons dogm, och äfven forskaren har svårt
och allt omkring är lust och. mod och fågelsång.
Det var som våren, när hans värme droppar
och allt det nya lif, som rördes där!
Min barndom föll uti hans solskensstunder,
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
