Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick.
Odhners utförliga och opartiska skildring af Sveriges histo
ria under denna tid. Den politiska partilidelse, som både
före och närmast efter Gustafs död skymde blicken, är nu
blott ett minne, och vi borde därför åtminstone kunna
diskutera denna fråga med historikerns kyla.
När det gäller en personlighet som Gustaf 111, hvars
charme till en så väsentlig del hvilade på det rent estetiska
i hans apparition, är samtidens intryck och uppfattning af
en större vikt än eljes, ty Tegnérs och Levertins «tjusar
konung» måste dock framför allt hafva existerat för denna
samtid. Med afseende på denna sida af hans väsen kunna
vi ju icke hafva någon egen erfarenhet att bygga på, utan
måste taga vår tillflykt till samtidens omdömen.
Men här kan det icke nekas, att den traditionella upp
fattningen står i en ganska bestämd kontrast till den, som
föreligger i uttalanden från Gustaf III:s egen tid.
På samtidens suveräner synes den svenske konungen
knapt hafva imponerat. Vända vi oss till de tre mest be
kanta, Fredrik, Katharina och Josef, gå deras omdömen unge
fär i samma riktning. Hvad Fredrik II beträffar, betyder
detta mindre. Han var vid denna tid en gammal bitvarg,
alldeles för egoistisk för att kunna sentera en fiende och
det var hans systerson. Men äfven Josef 11, som var unge
fär jämnårig med Gustaf, hade en mycket ofördelaktig upp
fattning af honom. Då Gustaf vistades i Pisa, skref kejsaren
till sin broder storhärtigen: U apparition du roi de Suéde,
sa facon de se presenter annoncent son orgueil insuppertable;
c’est un homme sans caractére, faux et qui avec un vernis
d’esprit et de connaissances, n’est qu’un fanfaron et un petit
maitre manqué». Men också här torde man kunna in
vända, att Josef var allt för mycket upplysningspedant för
att kunna rätt uppskatta en så litet skolmästaraktig företeelse
som Gustaf 111. Detta kan däremot icke sägas om Katha
rina 11, som ägde en sällspordt fri och frisk uppfattning och
som hvilka fel hon än hade icke kan frånkännas en
utvecklad förmåga att sentera behaget hos det motsatta könet.
Därtill kommer, att Gustaf själf för henne hyste både sym
pati och beundran samt gjorde allt för att intaga henne,
under det att Josef var honom rent antipatisk och Fredrik
II i hvarje fall ej sympatisk. Men för Katharina är Gustaf
företrädesvis löjlig, han lyckas aldrig imponera på henne, och
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
