Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik. Schtick.
varit grannast klädd. Således äger nu prinsen i följd af de
många tragedier, han sett, ett sådant förråd af roller i sitt
hufvud, att han hvarje dag vid dess lediga stunder, isynner
het under på- och afklädningar, förnöjer sig med deklamerande
af någon råle de Reine ou de Princesse. Kan prinsen vid
samma tillfälle komma öfver någon serviette att fästa bakom
sig såsom släp, och något annat linne att däraf göra en
teatralisk hufvudbonad, så underlåter han det icke. Somoftast
händer det ock, sedan prinsen gått till sängs, att om man
någon stund därefter vill tillse, om han ännu somnat, finner
man honom stående i sängen och deklamerande i tysthet
någon roll, med bart bröst och bara armar samt dess skjorta
med knappnålar fästad att likna ett fruntimmerskläde.»
Det som tjusade Gustaf var således framför allt den
franska tragediens hjältinnor, hans öra berusades af Racines
klangfulla rytmer, och i fantasien såg han beständigt framför
sig de lysande dräkterna och de stolta apparitionerna, i hans
själ återljödo icke blott de patetiskt deklamerade tiraderna,
utan ock applådsalfvorna, som följde på hvarje vacker fras
eller hvarje ädel, grandios handling af scenens hjältar och
hjältinnor. Hans läsning bestod nästan uteslutande af fransk
dramatik, och ett studium af hans egna dramer har visat,
att dessa franska tragedier för honom voro så lefvande, att
hans minne nästan var ett konversationslexikon, i hvilket
han när som hälst kunde slå upp och finna den lämpliga
frasen eller dramatiska situationen. Och hela hans öfriga
läsning tyckes hafva refererat sig på detta intresse. I Sve
riges historia såg han framför allt stoff till dramer, och
han betraktade denna historia därför snarast med librettför
fattarens ögon.
En dylik art af idealism är väl icke så alldeles ovanlig
för en fantasirik människas barndomsår, kanske är den rent
af den normala hos estetiskt danade karaktärer, och denna
mera ytliga och barnsliga idealism kan ju mycket väl ut
veckla sig till värkligt allvar och djup.
Men Gustaf 111 fick aldrig lära sig denna djupare och
mera moraliska uppfattning, ty vid det hof, vid hvilket han
uppfostrades, spelades det komedi icke blott på scenen utan
ock i verkligheten. Hans fader var väl konung, men blott
till namnet, och konungen till gagnet var rikets allena makt
ägande riksdag samt dess utskott, rådet. Med venetiansk
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
