Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schack.
Det är denna effeminerade teateridealism med dess brist
på manligt allvar och sanningskärlek, som bestämmer hela
hans syn på lifvet och hans handlingar både såsom politiker
och såsom vitterhetens beskyddare.
Gustaf var utan tvifvel modig han visade det 1772 och
1789, vid Svensksund och Viborg, under Anjalaförbundet och
vid mordförsöket. Men det finnes flera olika slag af mod.
Gustaf Adolf äger en mans och en konungs tapperhet; han
är på samma gång ridderlig och betänksamt klok, han bäfvar
aldrig tillbaka för en fara, men han har städse målet klart
för sig, han vet, hvarför han underkastar sig denna, och hans
mod röjer sig likaväl i den moraliska uthålligheten som i
djärfheten. Karl XIl:s mocl är vikingens. I allmänhet känslo
lös och utan fantasi, var han det ock för faran, och han ägde
icke blott vikingens bekymmerslöshet, utan ock dennes orygg
liga fatalism. Karl Gustafs mod var den käcke äfventyrarens,
som visserligen har beräkning i alla sina handlingar, men
som njuter af faran såsom af musik eller af eldigt vin.
Gustaf III:s mod är af rent estetisk art. Han saknar för det
första all moralisk uthållighet, och det krigarideal, han tänker
sig, är operans, där hjälten på ett ögonblick vinner en lysande
seger hvad denna seger har för följder eller för mening
är i själfva värket likgiltigt och omvärld af svajande fanor
och tagna troféer träder fram till rampen, hälsad af publikens
bifallsåskor och orkesterns fanfarer.
Ehuru af naturen så litet militär som möjligt, var han
därför den måhända mest krigiska af Sveriges monarker,
och hela hans politik var bygd på hoppet om ett lyckadt an
fallskrig. Gustaf hade skrifver hans svägerska «gärna
velat vara en riddare och lefvat under riddartiden». Det nöje,
som han älskade framför alla andra, var af denna art: karuseller
och riddarspel, och det ryska kriget var knapt annat än en karu
sell i stort. Någon annan krigsanledning hade vi knappast än
konungens hopp att vinna en lysande seger, och Ryssland
var så litet den anfallande parten, att detta krig tvärtom kom
ytterst olägligt för kejsarinnan. Redan i början var han tyd
ligen betänkt på sluteffekten. Den sista konseljen före krigs-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
