Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111.
(Fortsættelse.)
Gustaf var utan tvifvel en begåfvad man, och denna för
tjänst är nästan den enda, som hans fiender icke velat be
strida honom, men både hans begåfning och hans interessen
voro af öfvervägande estetisk art. Äfven här kan mycket
skrifvas på räkningen af den uppfostran, han fått. Denna
hans begåfning visar sig bland annat i hans förmåga att
genomskåda de mänskliga svagheterna, att bedöma personer
och det gagn, hon af dem kunde hafva. Han ser på dem
med en förståndskyla, som stundom exempelvis när det
gäller biskopsämbeten värkar nästan upprörande, och han
ägde det värkliga geniets slagruta att uppspåra talanger och
använda dem på de rätta platserna. Jag behöfver blott nämna’
Liljencrantz, Trolle, Chapman, Wallquist, Nordin. Men
äfven på detta område motvägdes den nyktra förståndsklar
heten af esteticismen, och när denna kom med i spelet, blef
han i regeln duperad. Ett ståtligt yttre, en förnäm börd, det
estetiska i apparitionen bedårade honom mera än den värk
liga dugligheten. Han hade väl tillräckligt förstånd att be
döma en Muncks, en Armfelts, en Axel Fersens, en Oxen
stjernas begåfning och lämplighet, men trots detta kunde
han dock icke motstå frestelsen att befordra dem till höga
ämbeten och gifva dem uppgifter, som de icke voro vuxna.
Hans begåfning men äfven dess begränsning röjer
sig ock i hans bildning. Han hade fått lära sig alla de fär
digheter, som behöfvas för den fulländade hofmannen man
13 Samtiden. 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
