Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schuck.
förut befintliga ordnarna lägga två nya: vasaorden och svärds
ordens stora kors, och han var åtminstone betänkt på att
tillskapa en ny adlig värdighet samt upphöja de älsta grefve
ätterna till furstliga.
För kläder och juveler har nog ingen svensk monark,
icke ens drottningarna, varit mera svag än Gustaf 111. För
sin egen person anmärker Odhner «hade han icke
stora behof, utom i en punkt: när det gälde kläder och dia
manter. Härpå nedlade han stora kostnader». Och på ett
annat ställe anför samme författare en belysande siffra. Resan
till Spa hade gått till ungefär 40,000 specier, men dessutom
hade konungen i Paris inköpt för omkring 22,000 specier
juveler och nipper dessa utgifter stego således till mer än
hälften af de öfriga icke obetydliga resekostnaderna. Denna
hans smak för diamanter intygas föröfrigt af nästan alla
samtida memoarförfattare.
Vi minnas, hurusom han redan såsom barn själf skämtat
med sin smak för toalettangelägenheter, och den brefväxling
han såsom äldre kronprins förde med Sveriges ambassadör
i Paris, grefve Creutz, röjer, att denna smak utveklades med
åren. Korrespondensen rör sig till en mycket väsentlig
del om kostymfrågor. I samförstånd med hofskräddaren fick
Creutz komponera prinsens alla galadräkter, stundom, enligt
modets växlingar, af «velours de printemps», stundom &U<pluies
d’argent et d’or» med spetsar, och ibland kunde dessa kom
missioner vara ganska besvärliga, såsom då Creutz fick order
att skaffa kronprinsen en alldeles likadan dräkt, som dauphin
burit vid en hoffest, men ej rätt visste hvilken.
Redan strax efter revolutionen kom en dylik kostym
fråga före: frågan om den bekanta nationella dräkten. Gustaf
var då visserligen nog klok att uppgifva denna skräddar
fantasi, men han öfvergaf den icke, och några år senare vände
den tillbaka med ökad kraft. 1778, då denna dräkt påbjöds
och antogs, göra både hofvet och rådskammaren nästan intryck
af en skräddeributik. Man öfverlägger om «coulcur de fem,
foder, garneringar, skärp o. s. v. Vid hofvet delade man sig
i partier för och emot, och de vackra grefvinnorna Meijerfelt
och Höpken erhöllo det smickrande uppdraget att afgifva ett
förslag på den nya dräkten. Den franska ambassadören till
hörde emellertid oppositionen, och grefvinnan Meijerfelt var
alltför ömt lierad med honom för att hysa en annan mening.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
