Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111.
(Fortsættelse.)
VIII.
I likhet med 1700-talets alla salongsfilosofer koketterade
Gustaf 111 också med en viss demokratisk liberalism, men
i själfva värket har det aldrig funnits någon så hänförd adels
beundrare som han. Redan förut hade adeln privilegium
på en mängd platser, och Gustaf 111 utsträckte dessa privi
legier än ytterligare, särskildt inom arméen. Men alldeles
frånsedt lagen hade en adelsman nästan alltid en företrädes
rätt framför en ofrälse, och jag har redan anfört några exem
pel på dessa omotiverade adliga befordringar.
Detta kan synas såsom en motsägelse, ty ingen svensk
konung har varit bittrare hatad af adeln än just Gustaf 111,
och ingen har väl häller sårat denna adel djupare än han.
Men denna motsägelse är i själfva värket fullt naturlig.
Gustaf betraktade nämligen adeln från sin ensidigt este
tiska synpunkt. Han såg aldrig däri ett politiskt stånd, som
hade sina egendomliga uppgifter att fylla inom statslifvet,
adeln var för honom konungens naturliga bundsförvant i
striden mot det ignobla packet, och adelns opposition var
därför för honom obegriplig, irriterande och vittnande om
otacksamhet. Adeln var i hans ögon de gamla lysande
ätterna, det förfinade sällskapsskicket, representanten för
Sveriges alla ärorika minnen, den nödvändiga relief, som
ett hof måste hafva, och han har därför aldrig lidit djupare
icke ens under de mest förtvinade ögonblicken under det
ryska kriget än då adeln 1789 drog sig från honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
