Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ng
all
ide
en
da
ied
an
Henrik Schiick.
till det samma alla andra höga ämbetsmän, som äro i samma
cas, amiral Tersmeden, ståthållaren Baron Axelson, amiral
Nordenancker, hofmarskalken Manderström och flera.
Vid det kungliga bordet åto däremot unga gardeslöjtnanter.
Skjöldebrand sedermera visserligen excellens och en
af rikets herrar, men under Gustaf III:s regering blott en
ung officer och son till en nyadlad konsul hade förlofvat
sig med den fattiga, men högvälborna fröken von Höpken,
och i sina anteckningar berättar han, huru Gustaf vid alla
tillfällen sökte förolämpa honom. Hans fästmö befaldes till
den kungliga taffeln, men han fick aflägsna sig, så snart
soupeen började, och då han en gång i och för en karusell
var betald ut till Ekolsund, höll han på att svälta ihjäl, eme
dan han ej var nog förnäm att få spisa vid hoftaffeln. Man
finner det därför alldeles i sin ordning, att Sergel vid en
landtlig måltid, som Gustaf 111 intog i Sibyllatemplet vid
Tivoli, fick ensam äta vid ett särskildt bord; han var näm
ligen den enda i sviten, som ej var adelsman.
Den bild, man gör sig af det gustavianska hoflifvet, är
därför ganska falsk. Med undantag för Creutz, Gyllenborg
och Oxenstjerna, som ju tillhörde den högsta aristokratien,
samt Schröderheim, som genom sin ämbetsställning var i
ständig beröring med kungen, deltog icke någon af den
gustavianska tidens «snillen» i det egentliga hoflifvet. Adler
beth, som följde med Gustaf 111 till Italien, behandlades
hela tiden blott såsom «skrifvare», och utom vid de tillfällen
han såsom ämbetsman hade sina föredragningar för konungen,
hade han då ingen beröring med denne. Kellgren tyckes
aldrig hafva stått honom nära. Då han var sysselsatt med
att utarbeta konungens skådespelsutkast, träffade han honom
väl ofta, och då hans stycken skulle uppföras på hofteatern,
var han närvarande men knappast mer, och hofman var
han lika litet som Rosenstein. Bellman kunde någon gång
få vara med vid en större hoffest, men stod naturligtvis all
deles utanför denna krets, Lidner och fru Lenngren träffade
honom blott några få gånger och Thorild veterligen blott en
enda vid den märkliga disputationen i Upsala. Den enda
af den tidens ofrälse författare, som värkligen var intim med
konungen, var Leopold, som bodde på slottet och nästan
dagligen tyckes hafva träffat Gustaf under de senare åren af
dennes lif. Hur främmande dessa «snillen» stodo för den
af
en
3rg
en,
r i
len
ler
les
len
en,
tes
led
Dm
rn,
vid
im-
Vat
en,
illa
till
art
seil
ne
lan
Cll
en
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
