Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111. 3i3
v värkliga hofkretsen, framgår bäst af härtiginnans af Söder
n manland dagbok, där Bellman och Kellgren i förbigående
o omnämnas. Bellman spelade med i «Tillfället gör tjufven»,
o och då hertiginnan redogör för de uppträndande baron
A Armfelt, grefve Cronstedt, grefve Leijonstedt m. fl. nämner
h hon också «en skald vid namn Bellman». På samma sätt
oi omtalar hon, att «Drottning Kristina» versifierats af «en ung
si skald vid namn Kellgren». Man märker lätt det olika sätt,
p; på hvilket hofvets bekanta storheter omtalas.
Konungens egentliga umgängeskrets var af helt annan
art och bestod af unga, adliga, vackra officerare, och dessas
bildningsgrad förefaller att hafva varit tämligen jämnstruken.
Armfelt, konungens måhända intimaste vän, hade väl trots
sitt lättsinne och sin yligthet en så stor begåfning, att man
stundom kan känna sig frestad att kalla honom ett snille.
Hans i hast nedskrifna biljetter och dagboksanteckningar
röja en så frisk, omedelbar uppfattning, ett så godt lynne och
en så spelande kvickhet, att det förefaller, som om han när
som hälst kunnat blifva en värkligt framstående författare,
blott han velat gifva sig tid därtill. Men Armfelt är i själfva
värket ett rent undantag.
Hans medtäflare Munck hade med undantag af ett för
delaktigt yttre knapt någon enda tilltalande egenskap, och
han gör snarast intryck af att vara en vacker stalldräng, som
man klädt ut till hofstallmästare. Han kan knappast tala
utan att utstöta några simpla kötteder, hans bildning och
hans intressen äro stalldrängens, och hans hastiga upp
höjelse hade gjort honom pösande dryg samt hos honom
ingjutit ett fullkomligt förakt för den värkliga förtjänsten.
En dylik succés torde också hafva hört till undantagen. Vid
statshvälfningen 1772 han var då 23 år - var han kornett
och kammarpage, men blef redan samma år riddare af svärds
orden och hofstallmästare samt steg sedermera efter hvart
annat till friherre, grefve, ståthållare, landshöfding, president
och serafimerriddare det sista vid nyss fylda 41 år, och
denna biografi afslutas fullkomligt värdigt därmed, att Munck
två år senare fick lof att rymma såsom sedelförfalskare.
b
A
si
si
H
r<
ei
se
bl
v;’
d<
h;
m
ut
h;
hi
i i.
E
st
0(
Ol
ai
oc
de
tv
20 Samtiden. 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
