- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Femtende aargang. 1904 /
314

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Henrik Schiick.
Den allvarligaste af konungens förtrogne tyckes Evert
Taube hafva varit, men om hans värkliga begåfning är det
svårt att bilda sig en föreställning. Essen, som sedan kom
att spela en så framstående roll, var då ännu blott en ung
och vacker hofman. Axel Fersen, som omstrålas af ett så
poetiskt skimmer, skildras af den skarpe iakttagaren Trolle-
Wachtmeister, som för öfrigt var befryndad med honom, på
följande sätt: «Fersen hade genom sin teatraliska högdra
genhet och den otillgänglighet, hvarmed han skylde sin inre
tomhet, aflägsnat ifrån sig både höga och låga. Hans och
systerns hus var några vanliga representationsbjudningar
af blandadt innehåll oberäknadt medelpunkten blott för
några högst betydelselösa gamla hvardagsgäster samt för
husets anhöriga, till hvilka jag genom mitt giftermål med
husets systerdotter också hörde. Detta föga talrika sällskap
utgjorde en högst tråkig samling omkring ett patience-bord,
utmärkt lika mycket af den där rådande komplettaste intresse
löshet som af den där rådande stelhet; men fullkomligen
oskuldsfull så väl i politiskt hänseende som i allt annat,
hvartill tankar och deras användande fordrades, ehuru visser
ligen hela sällskapet, på en enda när, just icke var gynn
samt stämdt för revolutionen.»
De öfriga favoriterna: Henrik Sparre, Bruse, De Besche,
Peyron, De la Grange m. fl., voro fullkomligt obetydliga per
soner, och åtminstone De la Grange var celeber för sin okun
nighet. Icke dess mindre tillhörde han under en del af den
italienska resan konungens svit, och från denna resa berättar
Engeström om honom en anekdot, som är ganska belysande.
En gång vid bordet frågade konungen honom, om han sett
några af Roms märkvärdigheter. «Jo svarade De la Grange
jag har sett påfven Neros graf.»
«Gud bevars utropade konungen säg inte så! Nero
var icke påfve; han var romersk kejsare.»
Men Armfelt, som hade svårt att undertrycka ett godt
skämt, hviskade till De la Grange: «Kungen harorätt! Han
tror sig veta mer än han vet. Stå på dig» och han hade
värkligen den glädjen att få höra De la Grange envist for
svara Neros pontifikat gent emot konungen.
Den berömda gustavianska hoftonen var därför troligen
långt ifrån allmän, och måhända var det blott ett ganska litet
fåtal som ägde denna förmåga att kåsera, som en senare tid
314

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:21:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1904/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free