Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schack.
lör öfrigt kan vara fullt barbarisk. Äran blir folkets, blott i
den mån man kan visa, att den enskilde har förutsättningen
för sin storhet just hos folket, att han blott omsatt och ut
vecklat dess idéer.
Hvad Linné angår, sammanhängde hans forskning ganska
starkt med hela den svenska kulturen i öfrigt under den
period, som närmast föregick den gustavianska, ty inom vår
odlings historia är den förkättrade frihetstiden värkligen en
naturvetenskapens storhetsperiod. Hvarken Gustaf 111 eller
hans samtida insågo detta, ty begreppet litteratur var för dem
identiskt med skönlitteratur, och lika litet insågo de, att deras
egen tidsålder betecknade vetenskapens förfall. Egentligen
var det blott en enda stor naturvetenskapsman, som under
denna tid framträdde, nämligen kemisten Scheele, och han
lefde och dog såsom en obemärkt apotekare, utan att mig
veterligen ens vara uppmärksammad af konungen. Den
andre store kemisten Bergman, hvars utveckling dock tillhör
frihetstiden, var då Gustaf uppsteg på tronen redan en euro
peisk ryktbarhet. Såsom sådan erhöll han också en kallelse
af Fredrik II att öfverflytta till Berlin med betydligt bättre
löneförmåner än i Upsala. Gustaf 111 berättar Beskow
«som fått underrättelse om inbjudningen från Berlin, men
som för intet pris ville tillåta, att Sverige skulle förlora en
sådan vetenskaplig prydnad, lät genom akademi-kanslern
erbjuda Bergman så mycken löneförhöjning, som tillgångarna
kunde medgifva, och befrielse från lärarebefattningen, med
lönens bibehållande, när hans hälsa det fordrade, men för
klarade därjämte, att han skulle anse såsom en personlig
förnärmelse mot sig, om Bergman lämnade fäderneslandet.
Frågan förföll ögonblickligen, och Gustaf hade för andra
gången skänkt åt rikets första lärosäte en af deras yppersta
ryktbarheter».
Jag har lånat dessa ord från konungens panegyriker,
Beskow, emedan denne troligen fullt riktigt fattat konungens
tankegång. Men ehuru denna utan tvifvel fortfarande delas
af den allmänna opinionen, kan dess riktighet i alla fall
ifrågasättas. Att bevara en framstående lärare åt fädernes
landet, är utan tvifvel en patriotisk gärning, ty därigenom
höjes folkets bildningsnivå. Men om en forskare, som icke
är lärare, utför sina undersökningar i Berlin eller Upsala,
är alldeles likgiltigt; ur vetenskapens synpunkt är det lämp
ligast, att han utför dessa på den plats, där han har de
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
