Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
bästa hjälpmedlen och där de således blifva utförda på det
mest tillfredsställande sättet. Att Bergman befriades från
sin lärarskyldighet och hindrades från att begagna de bättre
hjälpmedlen i Berlin, var således i hvarje fall icke till veten
skapens fromma möjligen däremot patriotiskt, så vida
nämligen man betraktar den store vetenskapsmannen före
trädesvis såsom en ordensdekoration, hvilken man icke vill
afhända fosterlandet.
Med sin franska salongsbildning stod Gustaf 111 i själfva
värket fullkomligt oförstående inför vetenskapen. För den
vetenskapliga ryktbarheten ägde han sinne, men icke för
den trägna, obemärkta forskningen. Universiteten hade han
svårt att taga au serieux, och hans besök i Upsala fingo
nästan alltid en bismak af drift med Vadius och Troisotins
yrkesbröder. Han infann sin gärna vid de akademiska dispu
tationerna, men dessa förvandlades då vid flera tillfällen till
ett slags glada saturnalier, där konungens officielle rolighets
minister Schröderheim inför sin höge herre gycklade med de
lärda perukstockarna.
Ryktbarast af dessa disputationer är den, som försiggick
vid påsktiden 1787. Konungen hade kommit till Upsala med
sina hofherrar och icke mindre än sex af svenska akademiens
ledamöter, bland dem Armfelt, Schröderheim och Leopold.
Besöket hälsades ej med någon entusiasm af hofmännen.
Armfelt kallar Upsala da grotte de Vennuh, och försäkrade,
att alla i konungens följe, från öfverstekammarjunkaren till
kökspojkarna längtade att få komma tillbaka och skiljas vid
detta elände. «För att roa oss ställer man till disputations
akter, vid hvilka det akademiska pedanteriet visar sig i all
sin glans.» På påskaftonens förmiddag skulle Thorilds dispu
tation «Critik öfver Montesquieu» gå af stapeln, och man
väntade sig för ovanlighetens skull något muntrande. Den
stora gustavianska lärosalen fyldes af studenter det upp
gifves ända till 400 stycken som klefvo upp på bänkarna
och fylde fönstren; ärkebiskopen och prokanslern hade «kra
schanerad och skrattande satt sig på trappsteget af katedern»,
och uppe i denna syntes præses Juris Prof. Hernbergh, under
hela akten stum som en fisk Thorild hade lofvat att göra
honom «väggfast», och det löftet hade han också infriat. Så
kom konungen med sin svit och akten började. Utom de
båda ordinarie opponenterna gingo ej mindre än tolf extra i
elden, och bland dem öfverste Hastfehr, Leopold och Schröder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
