Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo!»
Henrik Schuck.
heim. Någon lärd utredning af ämnet kom naturligen ej i
fråga, utan i stället en bollkastning af kvickheter, och frågan
var tydligen blott om, hvem som skulle blifva svarslös. Men
i den punkten som för Gustaf och hans omgifning var
den väsentliga var Thorild sina motståndare öfverlägsen.
«Hans snille skrifver Armfelt —hans föredrag, hans väl
talighet och den eld, som framlyste i hans blick och åtbörder,
väckte allas förvåning. Härmed förenade han en saltad kvick
het och sade ofta grymma epigram mer; slutligen kom han
oss att skratta, så att vi fingo tårarna i ögonen.» På konun
gens befallning gjorde Schröderheim första attacken, men blef
slagen, «red af— som Thorild skrifver hängande i sadeln».
Han hade i alla fall tydligen forberedt sig och kom med en
skrifven, för öfrigt ganska träffande parodi på Thorilds bizarra
stil. Såsom prof på den gallimathias, som då i konungens
närvaro serverades vid en akademisk disputation, är det nog
att läsa ett utdrag: «Att två pund öfverväga ett pund är
otvifvelaktigt rätt, en sanning, men det är tyngden, en
kraft, som föreställer styrka, hvilken gör öfvervikten. Hi
storien visar nogsamt, att fordom utvaldes alla regenter efter
kroppens storlek och styrka; men sedan slugheten tilltagit,
sedan människan blifvit förfalskad, så har styrkan förvandlat
sin gamla fysikaliska natur. Lyx är, som vi alla veta,
mycket sammansatt hos polerade nationer, men består ofta
i ohyra hos en hottentott, i tran hos en grönländare.» Af
denna art var Schröderheims opposition.
Men Thorild var honom för munvig och blef icke bragt
ur koncepterna. Schröderheim gjorde då några fåfänga för
sök att draga in den beskedlige præses i diskussionen, vände
sig upprepade gånger till honom och frågade: «eller hur,
Herr Professor?* Men præses teg stilla och beskedligt och
visade sig alldeles ohågad att öfvertaga en roll i detta narr
spel. Då utspann sig följande, på sin tid mycket bekanta
dialog mellan Thorild och Schröderheim:
«Jag hoppas, att Ni inte vill förföra min præses att tala.»
«Jag ber då underdånigast, att Ni ej måtte bry præses
med att skilja en träta, hvartill ämnet tyckes vara honom
mindre bekant. Min præses är ingen Paris, jag ingen Pallas
och Ni ännu mindre någon Venus.»
Efter den betan troppade Schröderheim af. Han var van
att hafva skrattarna på sin sida och var mindre belåten med
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
