Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick.
gen förklarade, att han icke ville taga mer än en professor
in i sin akademi, och då man icke kunde bestämma sig i
valet mellan Fant och Lindblom, blef följden den, att ingen
af dem och icke häller någon annan professor kom in i den
vittra areopagen. Denna Gustaf II I:s motvilja mot universitets
professorer får för öfrigt en ganska egendomlig relief, om
man erinrar sig, att af den nuvarande akademiens aderton
ledamöter icke mindre än tio vid invalet varit professorer
eller därmed jämnstälda universitetsmän. Som man ser har
uppfattningen ändrat sig.
Det förakt för det vetenskapliga pedanteriet och för uni
versitetslifvet, som härskade inom hofcirklarna, delades också
af 1700-talets flesta författare. Det kan således ej läggas
specielt Gustaf 111 till last. Men å den andra sidan hindrar
det oss att i honom se en vetenskapens nitiske befrämjare.
Den historiska vetenskapen var för honom äreminnet, och
naturvetenskapsmännens kanske främsta betydelse låg för
honom däri, att de store bland dem gåfvo stoff till dylika
äreminnen.
För de glada skalderna, för Bellman och hans vänner,
tedde sig vetenskapen helt visst som den tedde sig för
Mowitz i den dråplige episteln «Mowitz skulle bli student»
såsom ett meningslöst sammelsurium af Pro et Contra, Posito
och Dubito, ett sammelsurium, som först då får någon mening,
när Fredman kommer med musik och flickor och jagar de
lärda åsnorna på dörren. Kellgren hade knapt någon vene
ration för universitetslärdomen. Ehuru själf docent vid Åbo
universitet gycklar han ständigt i sina bref med sina kolleger
och förmän, och skonar icke ens så värkiigen begåfvade och
förtjänte män som en Porthan.
I «Stockholmsposten» äro universiteten, särskildt Lund,
ett stående föremål för gyckel, och disputationerna recenseras
vanligen med någon speglosa. Så anmärkes om «De propa
gatione animce humance», «att det kan icke annat än gagna
och förnöja hela den lärda verlden, att ändtligen få veta det
rätta sättet att göra själar, hvilket allt hitintills varit en hem
lighet för de största fortplantare», om Prof. Trozelius af
handling om «Guds undervärk i naturen» yttras, att denna
afhanclling i hvarje fall icke torde kunna räknas till dessa
undervärk. Om en universitetsfest med anledning af kron-
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
