Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schack.
mad af øfverraskning under den första scenen, ty som man
aldrig förr sett annat än tragedier på den kungl. musikaliska
akademiens teater, tycktes man huru man skulle
uppfatta denna nya genre, hvarpå man ej var förberedd, men
detta varade dock icke länge, de Broens naturliga spel och
musketörens visa, som Ekenberg återgaf synnerligen väl,
roade så mycket, att man glömde rådfråga förståsigpåare,
huruvida man borde gilla eller ogilla nyheten, och scenen
mellan Gustaf Adolf och bonden blef fullt åtgörande för
pjesens framgång. Denna scen, som spelades sublimt af de
Broen, väckte en häpnadsväckande hänförelse, trots det dåliga
och kyliga sätt, hvaruppå Gustaf Adolfs roll återgafs af Sten
borg, som var öfver all beskrifning usel. Detta gjorde dock
ingenting, den kärlek man hyser till denne furstes minne
beredde honom seger, oaktadt sekreteraren Stenborg ej för
mådde skilja sig från herden Coridons behagfulla sätt för att
antaga det öppna och ädla skick, som anstår Tysklands be
segrare. Hela akten blef varmt applåderad och det ögonblick,
då kungen räddar Erik, uppfattades med lifliga känslor.
Den tredje akten, hvars dekoration är af Després, gjorde stort
nöje alltifrån början till slutet, M:lle Stading var vacker i
sin dräkt af hvitt siden, helt och hållet öfvertäckt med silfver
paljetter. Baletten uti slutet var suberb. Pallas’ tvåhjulade
char, med Bassi uti antik dräkt, dragen af två hvita sprin
gare, desamma som höllo på att blifva så olycksbringande
för Armida och som voro särdeles lifliga, äfven Bellonas
char med Slotsberg, dragen af två svarta springare, som
voro frommare än de hvita, gjorde mycket nöje. Charer,
kvinnor och hästar blefvo alla så bullersamt applåderade, att
de arma djuren blefvo uppskrämda, men hvar och en på sitt
sätt och af olika anledning, kvinnorna uppskrämdes af hä
starna och hästarna af handklappningarna; allt gick emeller
tid lyckligt, och torneringen var värklligen präktig. Slut
baletten var lysande och utmärkte sig genom de omväxlande
kostymerna. När ridån gick ner, var där på scenen öfver
200 personer. Föreställningen räckte i tre timmar, den slutade
kl. 10 och man hade börjat kl. Ihl.?>
Kan man påstå, att det är en värklig skald, som så
skrifver? Ar det icke snarare en regissör, som blott är be
tänkt på den yttre effekten?
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
