Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
Gustaf 111.
Därtill kommer ett annat mycket belysande faktum och
som bäst röjer, af hvilken art Gustaf III:s kärlek till den
dramatiska konsten i verkligheten var. Af dramats olika
arter älskade han utan tvifvel operan högst ehuru han
var alldeles omusikalisk men lika intresserad som han
är för operan, lika intresserad är han för divertissement och
utklädningar, för ringränningar och karuseller, vid hvilka
de uppträdande voro utstyrda i fantastiska riddardräkter,
och långa tider kan han t. o. m. glömma teatern för dessa
banala upptåg. För att visa trivialiteten i dessa ständigt
återkommande hoffester kan det vara nog att lämna ordet
åt tvänne berättare från denna tid, af hvilka den ene, Skjölde
brand, skildrar den berömda karusellen på Ekolsund, den
andra, härtiginnan af Södermanland, ett divertissement, som
gafs 1776 för att fira enkedrottningens tillfrisknande. Skjölde
brand berättar:
«Ändtligen kom drottningen med sitt hof och intog en
praktfull läktare. Där strålade briljanter i mängd och an
blicken var skön, ty där voro icke få skönheter i sin högsta
prydnad. Snart därefter kom konungen i förgylda vapen
med ofantligt höga fjädrar på hjälmen och på hästens hufvud,
följd af en mängd vapendragare och pager samt företrädd af
en trupp fältmusikanter, som den tiden blåste tämligen falskt,
och en ganska bullrande turkisk musik. Näst framför Hans
Maj:t fördes hans hufvudbaner. Efter konungen komrao rid
darne af hans kadrilj, två och två, åtföljda af vapendragare
och pager, allt så präktigt som kunde åstadkommas; men
Muncken präktigast af alla. Detta utgjorde en lång fil, som
tägade två gånger kring banan, saluterande för drottningen,
hvarefter de intogo sin plats. Det väl* värkligen praktfullt
och med smak tillstäldt. Sedan kom härtigens kadrilj, utan
anförare, men företrädd af musik och baneret, som jag förde;
i öfrigt förhöll den sig lika som konungens. Medan den
tågade två gånger kring banan, hördes på en gång båda
kadriljernas musik, två olika marscher i olika toner, hvilket
gjorde en gruflig disharmoni. Af hvad jag led den dagen
var ej afhörandet häraf det minsta.
Sedan äfven denna kadrilj intagit sitt rum, förkunnade
konungens härold den sats, Hans Maj:t försvarade, och här
tigens utropade en motsats. Då dessa lämnat banan, blåstes
i trumpeten, konungen och den riddare, som förestälde här-
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
