Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XV - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
elefanterriddare, sedan universitetskansler, öfverståthållare,
generallöjtnant m. m. allt före fylda 35 års ålder.
Men frågar man: livad har då denne, den mest lysande
företeelsen vid Gustaf III:s hof, uträttat, så skall man blifva
svaret skyldig. Utan tvifvel ägde Armfel t många förutsätt
ningar att blifva en gagnande man, och under sitt senare lif
i Finland infriade han också många af de löften, han
gifvit. Hans begåfning var onekligen ett hufvud högre än
det öfriga hoffolkets. Han hade icke blott sällsynta sällskaps
gåfvor, var icke endast kvick, utan ägde äfven en sällspordt
klar och fri blick på alla företeelser; då så behöfdes eller
rättare då det roade honom, kunde han utveckla både stor
energi och stor arbetsförmåga. Hans bildning var visserligen
bristfällig, men denna brist ersattes till icke ringa del af hans
talang att lätt sätta sig in i de frågor, han skulle handlägga.
Men livad som brast honom och hela hans tid var detta
sedliga allvar, som fylt en Alströmer och den äldre genera
tionen. Armfelt ville i grunden ingenting. Han njöt af
lifvet, intensivare än någon annan, men han brydde aldrig
sin hjärna med att grubbla öfver dess men in g. Ofver hans
personlighet livilar det ett skimmer af festens glans, af lycka
och kraft, och bredvid honom förefaller den sträfsamme Al
strömer såsom en hederlig borgare, aktningsvärd, men led
sam. Och dock hvilken var i själfva värket den större,
den mest begäfvade och den, hvars lif var rikast?
I dessa båda typiska personligheter ligger emellertid mot
satsen mellan frihetstiden och Gustaf Illrs tid klarast ut
präglad. Utilismens tid var förbi och sensualismens, nöjes
lifvets dagar hade börjat. De imputser, som nu mottogos,
voro uteslutande från Frankrike. Från Paris utgick parollen
icke blott till moder utan ock till idéer. De ledande personlig
heterna uttrycka sig hälst och bäst på franska, och t. o. m.
Fredman och hans gelikar få öfver sig en viss anstrykning
af afsigkommen fransk elegans.
XVI.
Denna kraftiga strömning från upplysningstidehvarfvets
Frankrike hade börjat redan under frihetstiden, ehuru den
då blott hade berört några få, mest naturligen bland adeln.
Tack vare våra politiska förbindelser ända sedan Karl Xl:s
tid med Frankrike var det vanligt, att unga svenska ädlingar
gingo i fransk krigstjänst, och sedan 1742 fanns i den franska
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
