Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
Henrik Schiick.
medfödd talang att både spela och vara en grand seigneur.
Den tid han vistades såsom ambassadör i Paris (1739—42),
var han otvifvelaktigen en af världsstadens mest uppmärk
sammade personligheter, särskildt bemärkt för sitt artistiska
intresse. Med ett mecenatskap, som långt öfversteg hans
tillgångar, protegerade han Frankrikes alla yppersta målare,
särskildt Boucher, och tack vare Tessins konstinköp äger den
svenska staten f. n. den kanske fullständigaste samling, som
tinnes af denne älskvärde och fantasirike rococokonstnärs
dukar. Äfven hos Nattier var han en flitig kund, likaså hos
Tocqué, Aved, Oudry och Carle van Loo, och hans papper
visa, att han också gjort beställningar hos Desportes, Natoire,
Lancret, Pater, Chardin och ännu andra. Hans konstsam
ling var den största och dyrbaraste, som någon enskild svensk
man ägt, och af monarkerna kan endast Kristina täfla med
honom. Men äfven för litteraturen ägde han en öppen blick,
och i hans salonger såg man det dåtida Frankrikes mest
bekanta författare, den då redan gamla, men alltid lika liflige
Fontenelle, Piron, Marivaux och ännu andra.
Det var denne man, som var Gustafs lärare, och i entu
siasmen för Frankrikes kultur harmonierade han fullkomligt
med sin höge elevs moder och Fredrik den stores syster,
Lovisa Ulrika, en bland de icke så få högtstående damer, som
berömde sig af att vara Voltaires väninna och som i hvarje
fall stod i brefväxling med filosofen på Ferney. Och det var från
dem, som den blifvande konungen mottog sina första intryck.
Såsom kronprinsens guvernör efterträddes Tessin af Carl
Fredrik Scheffer, hvilken likaledes förut gjort sina lärospån
såsom svensk ambassadör i Paris. Om Tessin sett den franska
kulturen mera från dess yttre, konstnärliga sida, trängde
Scheffer djupare in i dess innersta väsen. Tessin, hvars ung
dom förflutit under den sträfva, ortodoxa karolinska tiden,
tillegnade sig aldrig upplysningstidehvarfvets åskådningssätt.
Scheffer däremot, tjugo år yngre än sin företrädare, lefver
fullkomligt med i den franska litteraturen, hans vidlyftiga
korrespondens visar, att han följde med alla rörelserna inom
denna, och en gång grep han t. o. m. till pennan för att mot
Montesquieu häfda det svenska statsskickets företräde fram
för det engelska. Mer än någon annan svensk var han
som det då hette en filosof, fyld af tidehvarfvets hänförelse
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
