- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Femtende aargang. 1904 /
372

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Henrik Schuck.
hade svept kring nedre delen af kroppen, samt öfverdraget
på soffan.
Då jag återkom till konungen, fann jag hans båda bröder,
riksdrotset, hela corps diplomatique o. s. v. församlade, och
rummen fulla af personer af alla samhällsklasser. Då jag
underrättade H. M:t, att La Perriére 1, var i lugn hemma hos
sig, sade han: «Så mycket värre! Det är dä en svensk;
men låt oss icke tala därom nu. Se här någonting, som ni
skall läsa!» Han stack då i handen på mig den bekanta
biljett, skrifven med blyertspenna, som Liljehorn författat,
och som, istället att hindra konungen att begifvo sig på
balen, tvärtom bestämt honom för att begifva sig dit.
Konungen var icke af naturen modig. Han hade en
medfödd rädsla, som han bevarade under hela sitt lif i
småsaker; men detta hindrade icke, att han i alla viktiga
ögonblick, då det behöfdes att visa mod och bestämdhet, var
en öfverlägsen man och detta med oändlig ledighet och behag.
De, som icke kände honom nära, beundrade honom såsom
en man, född till hjälte; de, som däremot kände hans svag
heter, så väl de medfödda, som dem, som voro följder af
hans uppfostran, sågo i honom någonting ännu högre än
en hjälte . . . Han ansåg detta olycksaliga bref såsom en
list eller en liten intrig; kanske betraktade han det t. o. m.
såsom en utmaning, för att sätta hans mod på prof. Oak
tadt baron Essens böner för honom hade han visat biljet
ten, strax sedan han mottagit den skyndade han därföre
att begifva sig till balen, och gick ner i salen, så fort klockan
slagit 11, något som han aldrig brukat göra.
Man beslöt därpå, att H. H:t genast skulle föras till slot
tet, och lät hans vagn köra fram. Konungen steg upp och
tog t. o. m. tio eller tolf steg; därefter sattes han i en stol
och bars ända till vagnen, hvari endast baron Essen och jag
medföljde.
AUa personer af rang och samhällsställning följde vagnen
bredvid vagnsdörrarna. Folkmassan, som småningom sam
lat sig vid ryktet om denna olyckliga tilldragelse, stod på
ömse sidor hela vägen, och från dem hördes endast suckar
och klagorop. Vägen, så kort den var, föreföll lång. Konun
gen led mycket af vagnens skakning; men då han kommit
fram till foten af den höga trappan till gården, hvarest man
1 En fransk skådespelare, som i följd af sina jakobinska tänkesätt,
förut misstänktes för mordförsöket.
372

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:21:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1904/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free