Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Warburg: Litteraturbref från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Warburg.
vemodsvackra novellen om «Sjusofvaren» kapellmästaren,
som ej förstod, hvarför allt i förmaket som han höll kärt
bleknade och vissnade och så en morgon tillfälligtvis fick se
orostiftaren, morgonsolen; eller den egendomliga sagan om
pianot, som ramlat i sjön och som vållade mycken undran
bland hafvets innebyggare.
Om dessa arbeten uppenbarade Strindberg från hans
bästa sidor, så kan detta icke sägas om hans «jubileumsarbete»
Götiska rummen, ett slags fortsättning af hans nu 25 år
gamla käcka samhällssatir «Röda Rummet», hvarmed han
först slog igenom. Om det varit författarens mening att skapa
en motbild från vår tid till denna, trots sina brister, genialiska
roman, så har det misslyckats. Vi återfinna ett och annat
namn från den gamla romanen, däribland författarens « alter
ego», Arvid Falk, som stundom skymtar fram och i hvilken
vi finna spillror af ett sj äIfporträtt; han tecknar sig såsom
en «experimentator med ståndpunkter», hvilken stundom för
söksvis ställer sig på motståndarens sida, en vivisektör, som
experimenterade med sin egen själ och som man skulle förstått
bättre om han, liksom Kierkegaard, nyttjat olika signaturer.
Hvad som händer i boken är en likgiltig ram kring de
uttalanden om « rebus variis et nonnullis alris», som däri före
komma äktenskapsfrågan, utvandring, landtbruk, litteratur,
Sveriges ekonomiska ställning, hundlif, alkemi, unionsfrågan,
Nietzsche, Zola och Dreyfus, allt kastadt huller om buller
liksom en resande brukar vräka ner litet af hvarje i ett visst
slag af moderna resesäckar äfven smutskläder.
Till det senare måste räknas de vettlösa utfall mot döda
och lefvande litterära storheter, som råkat blifva målskifvor
för hans missnöje och dåliga lynne, Viktor Rydberg, Björn
son, Ibsen, Fröding, mot kvinnokönet, mot Norge, Finland,
Skansen och hundarne. Norge är tydligen för honom hustrun
i det unionella äktenskapet och hustrun har ju alltid orätt
enligt den Strindbergska läran. Att här och hvar förekomma
lyckade skildringar och grepp, som uppenbara snillet
exempelvis en landtbrukares ängsliga färd då det gäller att
låna pengar, briljanta naturframställningar och roliga inte
riörer förmår dock ej att rädda «Götiska rummen» från att
göra intryck af en samling vissnade löf och barr affall
från hans tidigare alstring.
Icke ha heller de nya skådespel, som ingått i samlingen
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
