Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Ur svensk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick.
måste man medgifva, att den finge vi ändå, ty ett oberoende
Norge komme säkerligen ej att anfalla Sverige, lika litet som
Sverige komme att anfalla Norge eller Danmark.
’ En union efter de svenska unionsvännernas recept skulle
väl, enligt min mening, hafva åtskilliga fördelar, särskildt
den skandinaviska halföns ökade styrka i förhållande till
utlandet. Men man bör rättvisligen äfven taga hänsyn till
medaljens frånsida. Hvarje kompaniskap lägger naturligtvis
band på kontrahenterna. Det gör ett försvarsförbund och
ännu mer en realunion, och frågan är då, om den ökade
politiska tryggheten motvägér denna inskränkning i folkens
själfbestämmanderätt. För min del är jag för litet initierad
i den europeiska politiken för att därom våga hysa någon
mening, ehuru jag är böjd att i denna punkt skatta unionen
ganska högt. Vi hafva nu i nära hundra år haft fred, och
därtill har väl dock unionen bidragit. Men med unionen
följa andra nackdelar. För det första torde äfven en god
union svårligen undgå att medföra ständiga slitningar mellan
de båda folken, och för det andra skall unionen alltid, både i
Sverige och i Norge, begagnas såsom ett illoyalt vapen i
den inrikes politikens kamp. Och en dylik fiende inträ
muros är kanske farligare än en yttre. Hvad som vinnes i
utrikes-politiskt afseende förloras således i inrikes-politiskt.
För min del kan jag därför ej obetingad! gilla de svenska
unionsvännernas program, och i hvarjefall har det ingen ut
sikt att kunna genomföras, ty det kan icke genomföras mot
Norges vilja, och den norska folkmeningen står på en väsent
ligen annan ståndpunkt än de svenska unionsvännernas. På
öfvertygelsens väg lära de senare nog ej kunna vinna norr
männen för sin mening. Krig vill man icke i Sverige,
aldra minst just det parti, som håller på unionen, och sepa
ratisterna, till hvilka jag numera äfven räknar mig, vilja
det häller icke, hur divergerande deras åsikter än i öfrigt
kunna vara. Jag underlåter med flit alla deklamationer om
det brottsliga i krig öfver hufvud och särskildt ett krig mellan
så nära stambefryndade folk som svenskar och norrmän, ty
idealismen inom politiken är nu en gång misstänkt. Men
man kan se saken äfven ur den enkla klokhetens synpunkt.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
