Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Den politiska situationen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Samtiden. 1905.
Den poliliska situationen i Finland.
bland samhällets sämsta element, i dess tjänst trädde per
soner, som saknade möjligheter att på annat sätt komma
fram, den alstrade ett spion- och angifvarväsen, i hvilket de
ryska gendarmernas exempel tyvärr följdes af inhemska män.
Men betänkligare var det, att äfven bland de högre kulti
verade lagren en stark strömning från början gjorde sig
gällande för att icke opponera mot den ryska regeringens
kraf, utan falla undan. Man hoppades att genom eftergifter
för de närmaste yrkandena bevara åtminstone något af det
egna, och trodde att en hårdnackad opposition icke skulle
tjäna till annat än göra hela Finland till en tabula rasa i
afseende å nationaliteten. Parollen gafs af det gammalfen
nomanska det konservativa finsksinnade partiets ledare, fri
herre Yrjö-Koskinen, som i senaten, där han var chef för kyrko
och skoldepartementet, förde undfallenhetens talan. Han
afgick visserligen snart från sin officiella ställning, men
förblef den ledande anden i opportunistpartiet ända till sin
död. Hvilken ställning han själf i regeringen skulle hafva
intagit till de ökade ryska fordringarna, är lättare att förmoda än
bestämdt påstå; i alla fall/hade Bobrikoff ingen svårighet att
ersätta de många grundlagstrogna och dugande män, hvilka
afsattes eller afgingo från sina platser i senaten och högsta
domstolen (= senatens «justitiedepartement»), med medel
måttor, som svuro på partiledarens åsikter och allt ännu
trodde sig «rädda» landet genom att icke opponera. Dessa
mäns ställning till språkfrågan och främst animositeten mot
de liberala, de svensksinnade och ungfennomanerna, hvilka
emellertid slutit sig samman till ett «konstitutionell» parti,
.gjorde, att den inhemska regeringens ståndpunkt vann under
stöd i rätt vida kretsar. Och så uppstod en bitter inre kon
flikt, svårare än den som tidigare delat Finlands befolkning
i två mot hvarandra fientliga språkpartier. A ena sidan
försökte de konstitutionella att med ett energiskt passivt
motstånd hos befolkningen befästa medvetandet af att man
icke fick vika en tumsbredd från grundlagens bud, att hvarje
medgifvande var ett lagbrott, en feghet och en uppmuntran
till nya våldsåtgärder, att hvilka personliga uppoffringar som
hälst måste göras för att hindra olag att få makt. Å andra
sidan vidhöll regeringspartiet sin «räddnings»politik, oaktadt
det snart visade sig, att hvarje munsbit som gafs bort, ytter
ligare stegrade den ryska aptiten; småningom kunde denna
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
