Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Den politiska situationen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den politiska situationen i Finland.
opinionen klar; genom upprepade uttalanden på stora mö
ten, hållna med tillstånd af vederbörande medan mot
ståndspartiets minsta sammanträden noga öfvervakades och
måste hållas i hemlighet befästes detta intryck.
Emellertid skulle det snart visa sig, att Bobrikoffs offi
ciella försäkringar lika mycket som Uusi Suometars stora
ord hvilade på en chimär.
Redan länge hade man talat om landtdagens samman
kallande. Hvilken betydelse en sådan åtgärd skulle få, insågs
af alla; de konstitutionella tvekade dock, huruvida det kunde
anses lämpligt, att landets ständer sammanträdde under den
härskande laglösheten, och fruktade kanske, att undfallenhets
partiet skulle få alltför många röster vid valen. Regeringen
själf hoppades synbarligen att vid landtdagen få ;sina åtgärder
lagligt bekräftade genom ständerbeslut. Det gammalfenno
manska partiet, som ifrigt arbetade för landtdag, såg i den
ett medel att komma ur förvirringen och hoppades väl ock,
att åtminstone i präste- och bondestånden få afgjord majoritet.
På sensommaren hade furst Obolenski utnämts till ge
neralguvernör och gjort en eriksgata genom landet, därvid
uppvaktad af deputationer från olika parti håll. Afven gam
malfennomanerna hade framfört till honom önskningar om
förbättring i landets villkor. Som svar medbragte han någon
vecka senare landtdagskallelsen från Petersburg. Hösten för
flöt under förberedelser till ständermötet och under afvaktan
på den nye generalguvernörens hållning, af hvilken en möjlig
förbättring naturligtvis främst berodde. Man kände om
honom icke annat än vissa föga rekommanderande historier
om hans behandling af bönderna i södra Ryssland, där han
en tid varit guvernör. Men hans börd och hans karriär
läto förutsätta, att han åtminstone icke hade Bobrikoffs
brutala korpralnatur. Och man hängaf sig åt förhoppningar.
Man tyckte sig äfven snart skönja säkra tecken till en ljus
ning. Censuren blef mindre sträng, tidningarna fingo yttra
sig friare, ja tämligen skarpt. Nya pressorgan erhöllo til
låtelse att utkomma, framför allt ett på finska, Helsingin
Sanomat, som trädde i stället för ungfennomanernas på som
maren indragna blad Päivälehti och som blef en kraftig mot
vikt mot Uusi Suometar ehuru det i början kunde hända,
att tre artiklar i ett nummer strökos af censorn. På samma
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
