Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Fornnordisk diktning och europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornnordisk diktning och europeisk.
af dessa heroer i själfva värket äro af gudabörd; så äro Yng
lingatals äldsta konungar knapt annat än f. d. gudar.
Att också folksagan dragits in i den heroiska diktningens
krets, är ett faktum, som visserligen icke tillräckligt beaktats,
men som icke dess mindre är obestridligt. Och till sist
kommer äfven här reflexen af de rent historiska händelserna
i de olika stammarnas lif. Liksom i Grekland förenade sig
dessa olika element också i den germanska världen, och re
sultatet blef den germanska hjältesagan, som i sina grund
drag bör hafva varit färdigbildad redan på 600-talet.
Denna tidsbestämning är lätt funnen. Sagorna om Didrik
af Bern böra gifvetvis hafva uppstått, medan den store öst
gotakonungens minne ännu lefde kvar hos folket, således en
ä två mansåldrar efter hans död, likaså sagorna om Attila
och det burgundiska rikets fall, om slaget på det katalauniska
fältet m. m. Beowulfssagan, den frankiska Brynhildsagan och
Alboinsagan utbildades på 600-talet. Med andra ord: de histo
riska elementen af den germanska hjältesagan tillhöra 400-,
500- och 600-talen, och en af Jordanes meddelad saga om
Sunilda antyder, att de mytiska elementen redan på 500-talet
börjat förena sig med de historiska.
Men icke blott den heroiska, utan ock den religiösa dikt
ningen tyckes då hafva blomstrat bland de ännu hedniska
tyska stammarna. Denna religiösa diktning blef väl icke,
såsom den heroiska, räddad i den senare medeltidens ridder
liga poesi, men alldeles spårlöst har den ej gått förlorad.
Den langobardiske historieskrifvaren Paulus Diaconus har
nämligen en berättelse om anledningen till langobardernas
namn, och denna berättelse, som går tillbaka till 300- å 400-
talet, rör sig redan med gudagestalter, som äro lika plastiskt
utbildade som de, hvilka möta oss i den oldnorska eddadikten.
I denna saga uppträda Odin och Frigg nästan med later af
den ovidianska gudavärlden, och en bild, sådan som den,
som Paulus Diaconus ger af deras äktenskapliga samlif, förut
sätter en långvarig och rik diktning om den germanska guda
världen.
Scherer har därför utan tvifvel rätt i sitt vid första blicken
paradoxala påstående: «man plägar antaga två blomstrings
tider för vår litteratur. Jag tror, att det funnits tre.» Den
tredje är som bekant Schillers och Goethes tidsålder, men den
första har varit den till utseendet litteraturlösa folkvandrings-
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
