Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Fornnordisk diktning och europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornnordisk diktning och europeisk.
från 800-talet och senare, och af skäl som det nu vore för
vidlyftigt att utveckla hade denna diktning säkerligen icke
strofisk form, utan var rhapsodisk såsom all annan germansk
diktning. Men de visserligen korta runinskriptionerna från
denna tid lära oss dock så mycket, att man redan då känt
till alliterationen, och i en mängd fall kan man uppvisa, att
denna diktning också rört sig med kenningar, som ofta fort
lefvat i 900-talets maniererade skaldepoesi. Vi hafva således
all anledning att antaga, att den blomstringsperiod, som vi
för Tysklands vidkommande nödgats postulera, varit allmänt
germansk, sträckt sig till norden likaväl som till Tyskland.
En olikhet mellan nordisk och tysk diktning kan gärna
hafva inträdt först vid folkvandringstidens slut. Det nya
karolingiska kejsardömet återvärkade väl ock på norden, så
till vida som man här uppe också tyckes hafva sökt att grunda
storstater efter sydländskt mönster götarna underkufvades
och gingo upp i sveafolket, och de norska fylkena förenades
i Harald Hårfagers helstat. Men viktigast var, att för det
första folkvandringen fortfor i norden, sedan den hade af
stannat i södern, och för det andra att de nordiska folken
förblefvo hedningar, under det att deras södra stamfränder
tvingades öfver till kristendomen.
De faktorer, som i Tyskland åstadkommit den gamla,
hedniska diktningens fall: folkvandringens slut och kristen
domens införande dessa faktorer funnos icke i norden,
och under det att denna diktning därför dog bort i Tyskland,
kunde den i norden icke blott fortlefva, utan äfven stå upp i
en ny, föryngrad gestalt. Den renässans af forngermansk
diktning, som Tyskland fick först på 1100-talet, den renässan
sen fingo vi redan vid 800-talets slut.
Den kulturella förutsättningen för denna renässans, för
Nibelungenlied och Kudrun, var riddarväsendet och den ro
mantik, som detta spred öfver lifvet. Detta riddarväsen och
denna romantik stammade i Tyskland från Frankrike, men
där hade dessa faktorer redan på 800-talet framkallat en ny
diktning, chanson de geste. Alldeles samtidigt med frans
männen fingo äfven vi, i norden, vårt riddarväsen, och vår
romantiska riddartid var vikingatågens period. Visserligen
är det djupt ohistoriskt att föreställa sig 800-talets vikingar
som Tegnérs korrekte Fritjof, men skillnaden mellan Fritjof
och en värklig nordisk viking är knappast större än mellan
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
