Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Nærup: Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ko e?»
«Da da baane . . .» Hun glaaple ud gennem den hele
Hans E. Kinck.
«Du fær sjaa te sitje, Store Taddak!» sa hun.
«Aa, eg fær altis sitje,» sa han og saa sig rundt.
«Eg heve sillt tekje in denne krakkjen!» sa hun. «Men eg
heve inkje havt stunde.»
«Aa, du tar inkje tak’ in denne krakkjen fyr mi skuld. Nei
hei nei. Eg sile gott her i aaren.»
«Men d’æ so kostbart, mæ di eg lyt’ akte baane.»
«Ja ha ja.»
Det skrek i dørhængslen.
«Du fær sjaa le sitje, Taddak Oppigar!» De hed Taddak
alle gaardmænd paa Rauneland, for del var saa kostbart at finde
paa nye navn.
«Aa, eg fær altis sitje,» sa han og saa sig rundt.
«Eg heve sillt tekje in denne krakkjen —»
«Aa, du tar inkje tak’ in krakkjen fyr mi skuld. Nei hei
nei. Eg site gott her paa dynn’-stokkjinn.» Han slap sig ned
med benene overkors. «Ja ha ja.»
«Han stende no paa ein maate aa trutna sond i rign,» sa
det fra Taddak i aaren.
«Aa han rivna i sol.» svarte det fra Taddak paa dør
stokken.
Del skrek i dørhængslen; det slansed udi skaalen hag Tad
dak Oppigar’s ryg.
«Du lyt kom’ in, sjaa le sitje. Store Gunild!»
Hun steg vart over dørstokken, vased sig ind i Taddak Oppi
gars hen og hlev liggende langs efter gulvet paa alle fire.
«Aa eg fær allis sitje,» sa det.
«Eg meine du stupte, Store Gunild,» sa hun i sængen.
«Ko el» sa det fra gulvet.
«Eg seie, eg meine du stupte.»
«Ja ha ja,» sa det og reiste sig.
«Eg heve no sil lt flytt folen, hadde eg berre kome dæ i hug,»
sa han paa dørstokken.
Gunild stod paa gulvet og saa sig rundt efter sess.
«Eg heve silll tekje in denne krakkjen —»
«Aa eg site gott her i aaren,» svarte det og satle sig ved
siden af Store Taddak.
«D’æ so gale atte —!» risted hun i sængen paa hodet og
skøv til manden under aaklæet.
«Du teke gjenne in denne krakkjen, mæ di eg lyt’ akte
baane. De haustar no.»
«Eg lyte meste sjaa te faa stunde ein dag.»
«Ja—a du kan inkje liggje alsløtt.»
«Nei, de æ ornogeleg,» sa det og putled sig indunder.
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
