Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Hasselblatt: Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Hasselblatt.
bort fjärilsstoftet från vingarna på Morolfs sång. Men Morolfs
sång har genomträngt Salomos visdom och leker i den som
färgspelet i en slipad lins.
Individen genomlefver släktets lif som cellen organis
mens. Skalden, som lyssnar vid tidens hjärta, uppfångar
dess slag som snäckan hafvets brus, forskaren, som tänker
det förflutnas tankar, samlar utvecklingens linjer som bränn
spegeln ljusstrålarnas spridda knippen.
Oscar Levertin har sin egen plats i nordisk kultur. Han
verkar inom den i den dubbla egenskapen af skald och
vetenskapsman. Andra ha visserligen som han fört plekter
och sond. Men ingen, åtminstone bland samtida skrift
ställare, har i så hög grad försmält diktarens och forskarens
egenskaper utan att bli det ena i det andra. Georg Brandes,
så mycket mera betydande som kritiker än Levertin, Viktor
Rydberg, så mycket djupare som tänkare och starkare som
ande, ha hvardera dyrkat poesi och kunskap. Men hos
Brandes var dikten ett ungdomligt tidsfördrif, som han öfver
gaf när han gick till sin mannaålders fordrande värf, hos
Rydberg flöto dikt och lärdom så ihop, att de togo märke
af hvarandra och [i någon mån undanskymde hvarandras
uppgifter.
Den som hundra år tidigare på sätt och vis intar
samma ställning som Levertin är Atterbom. Men där denne
å ena sidan fattade sitt skaldskap som insatsen i en litterär
programstrid, å den andra målade sina tjusande porträtt af
Sveriges tänkare och skalder med diktarens suveräna pänsel,
står Levertin fritt åt båda hållen. Hans forskning kännetecknas
af absolut respekt för det historiska dokumentet, parad med
vid beläsenhet och fördomsfri syn på olika personligheter
och tidsskeden, hans dikt är den varma, döfvande strömmen
ur ett hjärta, hvars väggar prässas samman af allt dödligts
ve. Det som knyter dem båda till ett helt är en rik och
lefvande subjektivitet, i hvars klara och djupa spegel egna
och andras upplefvelser teckna sig in med samma bedårande
glans. Mest är han i släkt med .1. P. Jacobsen, som han
älskade, drömmare och forskare också han, ehuru i annan
förening. Hos den ena som den andra tog vetandet dröm
men i famn och lät den kyssa sig på pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
